Sinnesro
Blev kallad till Sinnesrogudstjänst igårkväll i Stora Kopparbergskyrka (Falun), det var min nyfunne vän prästen Jenny Ärnlöv som tipsade mig om den fina kvällen och när jag kom dit förstod jag vem hon var budbärare åt. Ja, så självklart givetvis att hon för fram budskap från källan. Bönerna jag haft de senaste dagarna hade blivit hörda kan jag säga, just i denna kyrka, denna modersfamn som Jenny säger, så fann jag sådan värme. En av delningarna kändes som nedskriven direkt åt mig, kvinnan som delade av sin livshistoria (öde/livsmening) gav mig så innerligt mycket. Jag omslöts av sköna soulsisters, Marie och Lotta och ändå visade sig kyrkan vara full av gamla, long time no seen-vänner. Och som grädde på hela själabakelsen så stod där en änglakör och sjöng tillsammans med bedårande och breathtaking Jennifer Ferguson.
Just denna hösten visar mig modet att leva. Leva som den jag är ämnad att leva. Leva, just för att livet är så skört och döden så nära. Leva öppen så att sorger kan flöda precis lika lätt och naturligt som glädjen. Jag kan inte välja min livsväg, den är utstakad redan, jag kan bara gå den i tillit. Jag kan välja om jag vill omfamna varje erfarenhet eller stänga dem alla ute. Stänger jag dörren så tappar jag livet. Jag känner nu att jag för första gången i livet finner modet att gå ut och leva genom livets alla årstider.
Vilket helt underbart framträdande 🙂