Själafärd
Jisses, när jag tänker på det så är det lite svindlande att jag ska bege mig ensam till Indien ännu en gång. Men på något vis är ändå känslan av svindel borta (iallafall för stunden), det är som att min höjdrädsla är bortflugen. Wow!
Jag känner mer ett pirr och en längtan, en oerhörd förväntan på att resan blir fin, magisk och vacker. Mitt livsresa tänker jag, men det är det inte, jag får en känsla av att jag kommer göra många livsresor framöver så att sätta fingret på att den här är den är inte sant. De är alla resor (geografiska och inre) på min livsväg – hela livet är en underbar och magisk själafärd.
Jag fångar upp mitt pirr i magen med en bön, ber om att allt är omhändertaget och allt är välsignat. Både för mig som reser iväg men också för min familj och barnen som är kvar hemma. Jag ber att det blir en inre kärleksfull process för oss alla.
OM Shanti