Självförverkligande
Ordet som befäster sig starkt i mig är själv-för-verklig-ande, och ikväll tar jag ordet med mig in i min meditation och förstår att min resa handlar om att anden (själen) vill uppleva ett själv. Min ande vill uppleva – mitt själv.
Och jag ser att jag själv och många andra har oerhört svårt att självförverkliga oss, har inte tid säger vi, vet inte hur man gör, jag ska göra det sen när barnen växt upp, drömmarna är för stora, inte kan väl jag. Ursäkterna, osäkerheten och rädslan är där. Vill jag? Kan jag? Får jag verkligen förverkliga mig själv? Och vad ska isåfall alla andra tycka?
Tänk om det är så att inom dig finns denna drift, denna själsliga frekvens, energi, som vill uttrycka sig, växa, blomstra, njuta, leva – genom dig. Och hur anden vill leva ditt liv, vet bara du, för inom dig är redan vägen utkristalliserad, du är planterad med frön som dina egenskapar, förmågor, kunskaper, din personlighet och dina drömmar. Din längtan. Allt finns där som ett kall för dig att följa, som en alldeles egen leva-mitt-liv-manual.
Det är ju såklart inte meningen att vi helt ska förstå varandras livsväg och kall, när vi knappt förstår oss själva, men vi kan stötta varandra att vara unika magnifika speciella på vårt alldeles säregna sätt. Och kanske ger det en annan människa modet att vara det den vill vara och leva det liv den vill leva.
Vad vill din ande uppleva genom dig och din kropp detta liv? Vad är din längtan? Vad kallar dig?