Skuld och skam
Matad med skuld och skam.
Oj, vad jag matat mig själv med skuld och skam när jag ätit. Sällan har jag njutit till fullo, oftast strösslat måltiden med känslan av skuld. Att svälja ner skuld och skam, måltid efter måltid, dag efter dag, det bara måste vara förgiftande för kroppen. Undrar om inte det ger kroppen mer att processa negativa tankar än den mat man just ätit.
Att träna mig i att tycka om kroppen är en sak. Men att träna mig att acceptera det jag äter är en annan. Jag förstår allt om hälsa, att socker orsakar fetma och transfetter är cancerframkallande men jag vill inte gå in där nå mer, i äta-rätt/äta-fel-fällan. Det är precis den som ger mig skuld och skam.
Där jag är nu i min ”vara belåten över mig själv-resa” så handlar det om tillåtelse. Tillåta min kropp att se ut som den gör, tillåta mig själv vara som jag är, tillåta mig att känna mig belåten, tillåta mig att känna mig snygg, tillåta mig att äta det jag äter. Tillåta mig att bara va, helt enkelt.
Jag har nog alltid fängslat in mig själv med skuld och skam i många av livets avseenden, det är så härligt nu att glänta på den dörren och se friheten på andra sidan, friheten i att vara som jag är. Vara jag.