Släpp taget

2014-08-27

40 dagar utan daglig blogg har gjort mig gott. I synnerhet att vila i känslan av att släppa taget, som verkar vara mitt återkommande mantra för den här sommaren. Vart jag än gått, vridit, kämpat, glidit.. så är det som om Gud ställt sig framför mig med en skylt: SLÄPP TAGET! Släpp taget Sofia och låt Livet ha sin gång – låt mig verka.

Innan jag släpper taget så möter jag mitt motstånd. Tankar om hur ska det gå om inte jag har kontrollen, vad ska då ske? Tankar som med bloggen, men tänk om de glömmer mig, inte hittar tillbaka, inte tycker om mig nå mer. Tänk om.. tänk om.. tänk om..

Men sanningen är den att det är så otroligt befriande att släppa taget, wiiiihooooo vilken känsla! Jag inser att mycket av det jag håller taget om är för andra, alltså föreställningar jag har om hur jag ska vara för andra. Alltid redo. Alltid glad. Alltid tillmötesgående. Fast när jag ser djupare så handlar det inte om er andra, för det handlar i alla fall bara om mig, för (här kommer; tänk om, igen) tänk om ni inte tycker om mig, om inte jag får vara med… hemska tanke: tänk om jag inte är älskad.

Den känslan möter jag där i änden av repet som jag släpper taget om. Tänk om jag inte är älskad. Den största av rädslor. Vem är jag då?

Ja, vem är jag då? Jag är fortfarande Guds barn, Guds bästa barn, precis som Du. Det gör mig inte till någon sämre. Livet vill mig inte nått ont, för hur jag än vänder och vrider så ligger jag ändå i Guds famn. Alltid. Och paradiset, ja det är inte någon exotiskt destination i drömresebroshyren, nej paradiset det är här, precis där jag är. Alltid.

Att släppa taget är dock det enklaste att göra, det kräver ingenting av oss, varken fysik eller prestation – alla kan det. Du, jag, gammal som ung, sjuk som frisk… vi kan släppa taget och låta Livet (Gud) bära oss. Det behövs som jag ser det två ingredienser, mod och förstånd. Förståndet att inse att det finns en högre kraft och förståndet att inse ens egen litenhet och modet att lägga sitt Liv i dess händer.

Let go… let God.