Smultronstället
Jag drömmer vidare om solblekta hår, barafotalek, brunbrända ben, skratt, plask, sinnesro, stillhet, aktivitet, enskildhet, umgänge, skrivarflöde, kaffestund på bryggan, nattdopp, soluppgång, kura-inne-åskoväder…
Samtidigt så är min önskelista fylld med närheten hem (allra helst inom en timmes bilresa), sjötomt, fräsht, lagomt stort (litet), litet omvårdnadsbehov, härliga grannar, kompisar till barnen och en rejäl slant i plånboken.
Omöjligt, narras mitt sinne. You found it, ropar min själ!
Nu ber jag till Gud att visa mig vägen. Jag litar på att det som är rätt går lätt. Att mirakler sker varje dag för alla som tror på dem. Hjärtat tror, mitt sinne tvivlar. Hur som, så vet jag inte alltid vägen och vad som är bäst för mig, eller min familj men jag litar till att jag guidas varsamt dit jag ska eller om jag ska stanna kvar.
Tacksam för att inte behöva hålla saker i mina egna händer, det är en skön feeling att få lämna över livet (och besluten) till något större.
Amen