Söker svar

2010-10-21

Tiden går. Tiden läker alla sår.

Vad är tid. Vad menas med tid? Finns det verkligen tid? Vem har sagt det? Vems sanning är det?

Min tid är dyrbar. Jag har ingen tid. Tiden går. Tiden står still. Tiden är förbi. Är fraser vi rör oss med dagligdags. Men vems sanning är det?

Ja, inte är den min i alla fall. När jag söker inåt för svar så finner jag helt andra svar än dem jag är van med, uppfostrad med av familj och samhälle.

Mitt liv har varit fullt med svar som jag själv inte svarat på. Jo, jag har sagt dom, svaren, många gånger, men dom har inte kommit från mig. Dom har varit inlärda tomma jargonger som jag fått med mig i modersmjölken. Sådana fraser som jag som barn hört andra säga, andra vuxna, vuxna som borde säga rätt… eller.

Jag är vuxen nu. Jag säger inte rätt hela tiden. Det jag lärt mina barn hittills eller kanske inte ens lärt, utan låtit dom ärva helt naturligt ifrån min modersmjölk är sådant som jag terapeutar mig själv just nu för att ifrågasätta. Så jag har egentligen fört över svar till mina barn redan, svar och beteenden som jag själv nu ifrågasätter stort.

Nu först vid 38 års ålder går jag in och söker mina egna svar. Nu först på riktigt börjar jag ställa dom verkligt stora frågorna till mig själv.

Vem är jag?

Vad är meningen med mitt liv?

Vad vill jag egentligen med mitt liv?

Vad tror jag på?

Vad är sant för mig?

Finns livet?

Finns döden?

Är det någon skillnad där emellan?

Är allt som jag ser sant, eller finns det mer som jag inte kan se?

Finns det tid?

Och jag vet att svaren finns där inne. Mina svar är kanske inte lika som dina svar. Men för mig spelar det faktiskt ingen roll. Med full respekt för dig, men det enda svar jag just nu verkligen är intresserad av är mitt egna svar. Och jag vill genast lära mina barn något annat än det jag redan råkat lära dem. Jag vill lära dem att söka sina svar inom sig och ifrågasätta alla andra svar de får inklusive dem de får från mig.