Sommarlov
Vad händer i mitt liv.
Jo, jag är hemma och har sommarlov med mina barn. Matlagning, mellis, badstrand, picnic, fundera vad jag ska handla, handla, matlagning, diska, fotbollscup, mellis, tvätta svettiga kläder, fundera vad jag ska laga för middag, matlagning, klippa en snutt på gräsmattan, kvällsfika, handla, dammsuga, badstranden, picnic, matlagning, fotbollscup….
Det är mestadels helt underbart och jag är så tacksam över mitt liv, mina barn och att jag får uppleva sommaren med dom.
Men stundom längtar jag helt ärligt efter ett par hörselskydd, en stund i hängmattan på en skuggig plats och en tupplur – en sån tupplur som kroppen själv väljer att vakna ifrån. Efter tuppluren en yogatidning att sluka från första sidan till den sista. En fräsch fruktsallad med lite fil. Isthé eller förresten ännu hellre kallt Ingefärsvatten och en kopp kaffe såklart.
Ett par timmar i hängmattan och sen lite blogg om ditt och datt jag filosoferat mig till när jag efter yogatidningen legat och pillat mig i naveln.
Sträcker ut i ett skönt yogapass på gräsmattan och det enda jag hör när jag tagit av mig hörselskydden är fåglarna som kvittar och vinden i träden.
Traskar upp till en sval säng och sover gott min skönhetssömn och vaknar som den bästa och mest harmoniska mamman i hela världen, redo för en ännu en sommarlovsdag med barnen!
Härliga Christina
Jag njuter verkligen till 90 % och känner tacksamhet och glädje, älskar våra dagar!
Och måste även erkänna att jag har stort behov av att dra mig undan för mig själv i tystnad och stillhet för att få balans, så 10 % känns just nu som behov till ensamhet. Tid till att lyssna inåt, höra vad jag tänker eller i bästa fall inte tänka alls. Bara vara.
För mig kan det bli för mycket även av det goda, haha. Balans är det bästa för mig.
Tack för dina moderliga vänliga råd vännen-du inspirerar!
Önskar dig en härlig dag med barnen – det ska jag ha… till 90 %, dom 10 andra ska jag försöka få för mig själv 😉
KramKram
Njut gumman – en dag sitter du med stora barn som inte vill vara med mamma, jag är glad för att våra vill vara med oss än…men snart tar väl det slut. Hoppas det dröjer – då får man väl locka med en resa för det motstår inga ungar så länge föräldrarna betalar…vi har verkligen hunnit umgåtts med varandra under dryga 3 veckor, utan att gå varann helt på nerverna, skönt faktiskt – att det funkar. Så fixa du din picnic, alla dagar du kan, och fråga barnen vad de vill ha i – det kommer de ihåg sen! Stor kram på dig – från mig!