Tacksam
Att föra sig själv till tacksamhet är det snabbaste sättet jag vet för att förbättra måendet. Det finns alltid något att vara tacksam över, och vid närmare eftertanke så har vi oändligt mycket att vara tacksamma över.
Jag kan lätt dra in mig själv i klagomål, oro, grubblerier och rädsla. Och när tankarna fått spinn så skenar det lätt iväg i katastroftankar. Och när tankarna mörknar och hopar sig så drar kroppen på sig stress och spänning, alarmsystemet gör beredskap. Andningen kortas av, axlarna åker upp, käkarna ihop, ryggen spänns, huvudvärken slår till … Och när allt lyser rött i kroppen är det ganska svårt att återfå kontroll. Att återställa balans och återfå harmoni.
Då hämtar jag hem mig själv lättast genom att stanna upp och se mig omkring. Se ut genom fönstret och betrakta naturen, eller ännu hellre gå ut och ta ett andetag av vår friska luft. Sakta in och reflektera över vad som är bra, vad som faktiskt fungerar, och vad som är gott. Och när jag väl börjar tänka på vad jag är tacksam över så uppenbaras liksom bara mer och mer som gör mig tacksam.
Och det är ju så j-a (ursäkta uttrycket) coolt med tacksamhet, för det största för mig är inte att ändra mitt mående, jag är egentligen väldigt trygg med hur jag mår, alltså även när jag mår ”dåligt” – men det coola med tacksamhet är att det är autobahn/snabbkassan/quickfix’et till att attrahera det du önskar. Attrahera mer att vara tacksam över. Attrahera överflöd.
För lagen är så, att det du sänder ut är det du får tillbaka. Så har du ingen aning om vad du vill attrahera (på tal om tydliga intentioner här i tidigare inlägg) så funkar alltid tacksamhet. Gör det till en vana att uttrycka tacksamhet så får du se vad som händer.
