Artiklar med etiketten ‘förminska’
största sorgen
Kan det vara så att din största sorg är sorgen i att inte vara dig själv fullt ut. Och att den första sorg du upplever i livet är när omgivningen börjar förändra och förminska dig. Dom vill få dig tystare, lugnare, prata mer, ta mindre plats, mer plats, leka andra lekar. Och när åren går kanske omgivningen också påpekar ditt utseende och du lär dig att det är inte okey att vara som du är och se ut som du gör. Närmare tonåren börjar du själv se ideal som media visar, och du tänker att det är den sanna vägen till lycka att se ut som modellerna gör.
Kan det vara din största sorg i livet – förlusten av dig själv. Och när du förlorar rätten till att vara du, så förlorar du även kontakten med dina drömmar och din längtan. Du tror att du är fel och det du känner är fel och hur andra vill se dig och vill att du ska vara är den rätta vägen. Du börjar följa omgivningen och blir vilsen i dig själv.
Om du känner igen dig i texten så är läkningen att acceptera den tid du varit förlorad, att acceptera det du inte kan förändra. Och att nu, i dag, börja ta tillbaka rätten till att vara du. Gå inåt, leta efter pusselbitarna till ditt sanna jag. Finn ut vem du är och vad du drömmer om. Och låt dig vara allt vad du är. För det är inget fel i att vara du, du är en skapelse av det gudomliga och du är fullkomlig precis som du är.
Ingen skam
Nu när sommaren lider mot sitt slut så ser jag tillbaka på hur mycket som förändrats för mig i förhållande till min kropp. Det är första gången på väldigt länge som jag inte burit skam över kroppen. Jag njuter av den, både i bikini och shorts. Shorts som jag endast haft på mig vid ett fåtal tillfällen i mitt vuxna liv eftersom jag tyckt att mina ben är så kraftiga. Nu älskar jag att gå i shorts, och jag känner mig så snygg.
I dag var vi till affären och när jag skulle betala så strök Izabelle ömt över min mage och sa, det ser ut som du har en bebis i magen mamma. Min reflex var att gå in i skam och känslan av att vara tjock, men jag sjönk aldrig ner där. Jag stannade mycket högre upp, på en ljusare plats där jag kunde känna kärlek till hennes ord och kärlek till min putande mage.
Jag har till och med glömt bort att boosta mig själv med mitt mantra – belåtenhet – i några dagar men ändå så behåller jag en känslan av att tycka om kroppen. Och jag vet att när jag använder mantrat så höjer jag frekvensen och belåtenhet förstärks till snygg, till sexig.
Du behöver inte forma kroppen på ett visst sätt, förändra, förminska, förstärka … för att tycka om dig själv. Du är vacker och strålande som du är, just nu. Och vet du vad, det har du alltid varit!
Let yourself shine
Du vill lysa! Så vad är det egentligen som hindrar dig från att stå i din fulla potential, din kraft, ditt ljus? Vad står i vägen mellan dig själv och din utstrålning?
Det kan tyckas vara mycket som hindrar oss från att vara vårt sanna jag, det är lätt att skylla på ekonomin, åldern, tiden, arbetet, orken … men det mesta motståndet (läs: rädslan) är nog ändå inom oss. Jag hade mycket som förvirrade mig från mitt eget ljus.
Vikten, min uppfattning om att jag behövde gå ner i vikt först för att sen vara mig själv, leva till fullo och njuta av min kropp och mitt liv. Vilket ju inte var sant, jag kan välja att känna mig snygg, härlig och strålande redan idag.
Vad andra ska tycka, jag var fullproppad med rädslor för andras avund, tyckande och dömande. ”Vem tror hon att hon är”-snacket, var jag så himla rädd för. Tränar mig varje dag i att våga stå kvar i mitt ljus fast jag vet att andra ”tycker”.
Missunnsamhet, också rädd för missunnsamheten – rädd för människors tysta avvisande. Nu har jag som mål att njuta av det istället, förvandla energin till att lysa ännu mer.
Att ta någons plats, hör väl ihop med de andra två ovan, men jag var rädd att trampa någon annan på tårna. Som att om jag växer och lyser så skuggar jag någon annan. Vilket är – not true at all, vet jag ju nu. Tvärtom, när vi lyser så inspirerar vi andra att göra detsamma.
Tillåtelse, och så denna tillåtelse som jag väntat på. Att någon ska klappa mig om axeln och säga, det är dags nu Savita, gå ut, ta din plats och lys upp dig själv och världen. Din tid är kommen. Men denna någon kom aldrig, däremot kom jag på att jag kan ge mig själv tillåtelsen jag söker.
Kära soulsisters and brothers, det är tid nu. Din tid är också kommen. Sluta förminska dig själv, kliv ur skuggan och in i ljuset. Du är ljus. Ingen kan hindra dig från att lysa, bara du kan hindra dig själv. Och det är att göra världen en otjänst – världen behöver dig, precis som du är, ditt sanna jag är din gåva till världen!
Let yourself shine!