Tillbringat en maxad helg i Örebro arrangerad av Influencers of Sweden. Bott på vackra Clarion Collection Hotel Borgen, ätit god mat och nätverkat med likasinnade.
Jag åkte iväg utan större förväntningar och utan att känna någon. Men helgen har verkligen varit toppen, så fint innehåll med workshops och föreläsningar som gett inspiration och kunskap. Och jag har träffat helt underbara människor, influencers med driv, passion och det där lilla extra i sin nisch.
Så nu är jag inspirerad och peppad att ta större och mer strategiskt grepp om mina konton, framförallt Instagram, Youtube och här på bloggen.
Mina styrkor är att jag är snabb, spontan och äkta men en nackdel är att jag inte är så strategisk i mitt skapande, med innehåll och inlägg, jag går helt på känsla och får min kick av att lägga ut inlägget och bli klar. Bocka av och check, är min boost. Så att vara strategisk och planera veckans, eller till och med månadens inlägg/videos blir min utmaning till mig själv.
Men imorse vaknade jag med feeling på en ny video, så vips var den inspelad och uppladdad på youtube – du hittar den här. Snabbheten är som sagt en stryka, även att inte längre söka perfektion. För som vi lärde oss i helgen, better done than perfect.
Måste bara tillägga att hotellet var så otroligt vackert, men det bästa av allt var den ljuvliga personalen, alla så himla trevliga oavsett om jag pratade med hotelldirektören, städerskan, receptionisten eller de i köket.
Jeans VeroModa
T-shirt Heartcore Business
Åkte hem lite tidigare för att hinna se Oscar spela säsongens sista fotbollsmatch, så jag fick med mig dagens lunch på färden. Stannade vid en vacker plats och åt lunch i den otroliga höstvärmen.
Jag fick ett meddelande för två veckor sedan där en kvinna skrev och tackade mig för mina youtubeklipp och berättade hur mycket mina videos hjälpt henne. Jag brukar få meddelanden som dessa lite då och då och blir alltid rörd och glad av dem, de ger mig en känsla av tacksamhet att jag kan hjälpa. Och det känns så meningsfullt för mig.
Samtidigt så känner jag skuld över att jag inte levererat fler klipp, för att anledningen jag inte gjort det är att jag inte vill synas i bild för att jag inte trivs med hur jag ser ut. Jag har känt mig ful, fet och fel och får spunk på hur jag ser ut och låter. Så min självupptagenhet i hur jag ser ut har hindrat mig från att vara till hjälp för andra. Och hjälpa på ett sätt som faktiskt passar mig väldigt bra, jag har kunskap, erfarenhet och verktyg att dela med mig av och jag kan göra det hemifrån så att jag även kan vara tillhands mycket för mina barn och det är i ett forum (youtube) som är öppet och tillgängligt för alla, oavsett ekonomi eller samhällsklass. Det kan liksom inte passa mig bättre – förutom att jag har denna totala låsning att vara i bild.
Så efter år av stiltje i videoproduktionen så bestämde jag mig bara att nu, nu kör jag, jag gör en Live varje dag på Instagrams händelser. För att Live är Live, det går inte att redigera eller ta om, det sänds och spelas in direkt. Boom! Klart! Och jag får lära mig att leva med hur jag ser ut, att jag sa fel, stakade mig eller glömde bort något.
Sagt och gjort, jag började sända Live varje dag i 21 dagar som en Challenge till mig själv. Med målet att bli av med min kameraskygghet och bli avslappnad för att sedan kunna börja leverera videofilmer på min youtubekanal igen.
Efter någon dag hörde en vän av sig och sa, det är helt underbart att följa din process, det är bara så synd att det försvinner efter 24 timmar (händelser på Instagram fungerar så) så jag tycker du ska börja göra Live på youtube också.
Och jag kände ärligt talat precis som hon, att detta vill jag bevara. Och till min förvåning kände jag mig plötsligt redo för youtube, bara efter några få dagar in i min Live Challenge.
Så här är jag nu och sänder Live varje dag på youtube och jag måste berätta det mest fantastiska som hänt mig – jag älskar det! Fullkomligt älskar det! Jag förstår det inte själv, efter åratal med motstånd till detta och sådan skam jag haft till min egen kropp och hur den ser ut, så har motståndet bytts ut till massa flow och glädje, jag känner lycka framför kameran och det bästa av allt jag känner kärlek till mig själv, jag tycker kvinnan jag ser i bild är härlig, vacker och genuin – jag tycker så himla mycket om henne.
Så jag vill tacka er vänner som sett detta före mig, pushat, stöttat, visat vägen. Sett och trott på något som för mig varit en blindfläck. Och tack till er som skrivit under alla dessa år och berättat om hur mina videos hjälpt dig – det har hjälpt mig. Jag har er alla att tacka, ni har varit en stor del i min resa att finna kärleken till mig själv och tänk att jag skulle göra det framför kameran och tänk att jag också där fann kärlek till att synas och verka i detta forum – jag känner mig hemma i mig själv och hemma framför kameran.
Bless your beauty
Mitt Instagramkonto nischar sig med inlägg som ser det vackra i livet, ser det vackra i mig själv och ser det vackra i dig.
För mig är livet en gåva att njuta av, och vi är själar som valt att uppleva ett mänskligt liv genom våra kroppar. Kroppen är själens boning detta jordeliv och att hylla den egna kroppen är detsamma som att hylla livet och hylla det gudomliga.
Jag har föraktat, fördömt och förtalat min kropp genom årtionden. Jag trodde kärleken till min egen kropp skulle komma genom att tämja den med strikta regler. Jag trodde skönheten i min kropp skulle speglas när jag nått mina yttre målsättningar. Jag trodde vägen till min glädje och frid fann att finna utanför mig själv.
Min visdom har fört mig hem igen, i min egen boning finns alla svar och min trygghet. Och när jag är centrerad i min egen kropp så ser jag min egen skönhet – och än härligare, jag känner den.
Med mitt Instagramkonto vill påminna dig om att du är vacker, att kroppen är god och att du kan skapa det liv du önskar.
Bless your beauty. Bless your body. Bless your life.
You are divine.
It’s not a matter of why I should love my body … it’s a question of why not?
Såg att Allison Kimmey skrivit detta på sitt Instagram idag och det fick mig att tänka till ännu djupare. Det är så sorgligt att jag letat fel på min kropp under alla år, och alltid tyckt mig finna något som inte är bra nog; vikt, längd, hårkvalite, rynkor, blemmor, ärr … Stackars kropp. Tänk att ständigt bli utsatt för detta dömande, nedlåtande, nedvärderande. Hemskt!
Kroppen är som den är. Den gör sitt allra allra bästa för att göra mig tillfreds och nöjd. Den försöker omedelbart återställa balans och hälsa då jag varit sjuk eller ansträngt mig för mycket. Den signalerar mina grundläggande behov av mat, vatten, sömn, gemenskap och aktivitet. Den vill mig väl. Så väl. Den är min ständige följeslagare genom detta liv, och min enda livslånga relation.
Självklart ska jag ge den all min kärlek. Den förtjänar min vänlighet, förståelse, empati och tacksamhet. Oerhört med tacksamhet förtjänar den.
Att älska kroppen är ingen förälskelse som drabbar mig, det är ett val och ett beslut jag gör. Jag väljer att känna mig belåten och tillfreds. Att acceptera min kropp som den är – det är en kärleksfull handling. Jag kommer till ro med min kropp. Friden infinner sig, kärleken sprider sig. Att älska kroppen är ett val och ett beslut jag tar.
Följ mig gärna på Instagram @glamyogi.se där jag lovar att fortsätta skriva om självkärlek, självacceptans, älska kroppen och omfamna dess/din skönhet. Bloggen uppdateras givetvis också men inläggen på Instagram är frekventare.
Med värme
Savita
Missnöjet över min kropp har länge legat över mig som en grå dimma. Och när jag är missnöjd med både storlek och utseende på mig själv så är det lätt att stirra sig blind på alla råd därute, powerwalks, crossfit, terräng, styrka, lchf, paleo, 5:2, fasta, vegan, rawfood…
Jag vet inte när missnöjet över kroppen kom, definitivt eskalerade det tiden efter att mamma dött och andra tuffa händelser skedde under samma tid, men jag kan också se att jag har haft nedlåtande tankar om mig själv, min personlighet och min kropp sedan jag var barn. Som att långt inom mig ligger en känsla av mig själv som ful och äcklig.
Jag förstår med mitt intellekt att det inte är sant. Jag både ser och vet att det inte är sant. Men ibland hjälper inte förstånd över känslor.
Jag har frågat mig vilka stunder jag mått bättre och kanske rent av trivts med min kropp och då kommer alla yogastunder upp, resorna till Indien och andra resor. Och jag ser ett mönster, av att när jag slappnar av och tillåter det gudomliga (själen) få uttryckas i min kropp – då känner jag mig nöjd, tillfreds, vacker, snygg och ibland till och med sexig.
Missnöjet sitter inte i kroppen, det sitter i sinnet och lösningen är att bjuda in själen, det gudomliga. Så jag ändrar min intention om att vara smal. Jag ersätter det med en känsla istället, mitt mål är att känna mig belåten över min kropp. Jag skulle kunna valt känsla av tillfredsställd, nöjd, stolt, förnöjsam men känslan av belåtenhet känns mer rätt för mig just nu.
Och jag som älskar ord låter ordet falla isär och ser… BE – LÅT – ANDE
Nu ber jag om förstånd att släppa mitt fokus på tillfälliga lösningar och istället fokusera på hur jag vill känna mig och hur jag vill må. Jag vill vara belåten över min kropp. Och där kommer mitt fokus vara, mina böner uttryckas och min energi riktas – till känslan av belåtenhet.
Beach 2017 du är välkommen, jag längtar efter att klä mig i min belåtenhet!
Ps Kolla in Ashely Graham på Instagram eller youtube för att se vad jag menar.
Det har varit jättestort intresse för yogakvällen 8 januari, den blev snabbt fullbokad och flera ställde sig i kö för reservplats. Så jag kommer givetvis bjuda in till fler yogakvällar i vår. Håll utkik här på hemsidan, Facebook eller Instagram.
Tusen tack för ert intresse, det gläder mig så!
Kram
Efter en minst sagt inspirerande morgon lyssnade till föreläsning och deltagit i workshop som Kommunikationsbyrån Panang höll om Sociala medier så slår jag nu äntligen till och kliver in i Instagram.
Jag vill verka mer, synas mer och bidra större. Och jag fullkomligt älskar marknadsföring. I just love it! Jag tänker ständigt på mitt varumärke, och i djupare tankar som vem är jag och hur kan jag bidra.
Kanske är Instagram en kanal för mig, kanske inte. Det får visa sig. Jag är i allafall inte rädd för att kliva in och prova.
Den enda och viktigaste anledningen att jag inte varit på Instagram tidigare är att jag vill vara en mer närvarande mamma och jag märker hur Facebook slukar min tid och energi vissa dagar och så vill jag inte leva. Jag vill vara här, jag vill vara mamma, medmänniska och yogi.
Men jag har saknat är en plan, jag är liksom en konstant sändare och mottagare. Så jag tänker nu lära mig att styra min sociala-medie-tid mer, välja var och med vad jag vill synas. Och sedan återgå till att vara en IRL-morsa.
Livet är här och nu, jag vill leva det och samtidigt inspirera andra att göra detsamma.
Följ mig gärna på Instagram, du finner mig med mitt namn savitanorgren
Ringde upp en författare här om dagen som jag vet är driftig och klipsk och frågade om jag fick komma och intervjua henne om hennes bokutgivning då jag vet att hon gett ut i eget förlag. Idag träffades vi och jag fick en hejdundrande boost med pappersval, tryckeri, layout, målgrupp, ekonomi, bindning mm. Det var så givande för mig, har fått mycket att fundera på må jag säga.
Jag blir så glad av människor som delar med sig. Det är också det mitt skrivande handlar om att dela med mig av det jag har att ge. Pass it on. Och som jag har skrivit förut på bloggen om att jag behöver ge för att kunna behålla det. Det är först när jag ger som jag får.
Det är mycket huvudbry nu, det händer mycket. Känns som jag hänger upp och ner. Skakas om. Jag vet att det ska vara så här. Men jag påminner mig om att inte forcera och inte ta några snabba beslut. Snarare sakta ner, stanna upp och ta time out ett tag. Bara vara.
Landade efter känslan av en evighet äntligen i frisörstolen hos Anneli (Anneli Salongen i Solvarbo). Blev ompysslad och fin i håret. Och inspirerad av Rachel Brathen, även kallad Yoga Girl. Ni som har instagram kan följa henne där, gör det vettja, kolla in hennes bilder – hon är cool!
Tänker att det är ju precis där jag ska landa… i mig själv… på yogamattan.
Namaste