En lugn och skön midsommar har vi haft, avslappnat och prestigelöst. Jag älskar att ta dagen som den kommer, även om jag är en människa som gillar (läs: håller benhårt i) rutiner. Men friheten har alltid varit min största drivkraft. Den här helgen har varit fri. Fri att fånga stunderna och impulserna som de kommer.
Midsommaraftonen bjöd på rivieramys i Rättvik, vid älskade Siljan. En vandring på den långa bryggan, så lång att vi vände halvvägs. Bad i det långgrunda ljumma vattnet. Långlek vid campingen och glass i Mustafas kiosk. Och så råkade vi hamna i Sveriges midsommarmecka, det vill säga mitt i Tällbergs majstångsresning (med bilen!!!). Magarna kurrade på hemvägen, ringde pizzeriorna men fick inget svar (daaaa) men Max hade öppet och Ica Maxi, så familjen åt hamburgare i bilen medans jag gick in och handlade mig en sallad och hyrde film. Ja, så kan man också fira midsommar.
Glad har den i allafall varit och jag känner mig fri.
Tacksam för det liv jag lever…
Det är så harmoniskt i mitt liv
…om jag nu bortser från lite hög stressnivå på dagen innan huset var städat, barnen fått lunch och allt förberett för gästerna som skulle anlända, men samtidigt mitt i all städtornado så fick jag äntligen undan täckbyxorna i hallen, vinteroverallerna i garderoben och påsktuppen som hängde i köket…
och jag njuter på ett djupare plan. För mig var det den perfekt aftonen att fira med nära vänner på Solduva. Vi har verkligen chill’at, ätit god mat, mediterat, gjort skrattyoga, spelat fotboll (läs: papporna spelade med alla barnen, det var då vi mammor mediterade) och fått se teater och allt detta helt helt utan alkohol. Det kallar jag festligt!
Tacksam för att mitt liv är så fint och nära,
tacksam över de vackra själar som delar sådana här stunder med mig!
…. känns verkligen helt rätt att fira hemma i Dalarna!
Glad Midsommar!