Tillåtelse

Jag läser boken Zero Limits av Joe Vitale och även om jag bara är i början av boken så inspireras jag av dess budskap – att ge tillåtelse och kärlek till det som är. Och att allt som är antigen är gamla programmeringar eller gudomlig inspiration (kommer skriva om gudomlig inspiration vid annat tillfälle, nu håller jag mig till gamla programmeringar som jag tror det är mer av).

Jag har fullt av gamla programmeringar till min kropp, hur den ser ut, vad jag äter osv, som nu löses upp med mitt fokus på belåtenhet och skönhet. Jag inser att jag hittat ett sätt att sända kärlek till kroppen och mig själv istället för att fortsätta det gamla mönstret (alltså programmeringen) av att döma mig själv och hur jag ser ut.

Vi har gamla programmeringar av allt möjlighet, det visar sig i relationer, sjukdomar, oro, ångest, vikten, kroppen … överallt. Och låt oss säga att något jag tycker är negativt sker (jag tar exempel om kroppen eftersom jag skrivit så mycket om det på sistone), jag går upp i vikt. Mitt gamla mönster slår igång, av att banna mig själv för att jag ätit onyttigt och inte kommit igång med träningen. Jag sänder nedlåtande tankar om mig själv. Blir deprimerad. Drar mig undan och isolerar mig.

Förhållningssättet som förklaras i boken är att istället skicka kärlek och tillåtelse till allt som är, allt som sker. Jag bestämmer mig för att istället säga I love you, till det som sker. I love you. I love you. I love you.

Jag som har svårt att få feeling på det där love you-snacket, sänder istället tillåtelse, värme, förståelse, omtanke till det som sker och är.

Istället för att förakta låren eller magen så kan jag stryka ömt över huden och visa omtanke. Säga att ”du är okey”, ”du är vacker” till mig själv. ”Det finns inget fel, allt är bra, allt är som det ska.”

I närvaron av tillåtelse ger vi möjlighet till frid. Kampen är över. Kärleken sprids.

Och jag minns att jag tänkt förut att det vi alla människor innerst inne önskar är att bli sedda, få bekräftelse, få vara med. Och när jag säger till min kropp och/eller min programmering att ”jag ser dig, jag förstår dig, du är okey, du får vara med” – då sker läkning. De orden är min självkärlek.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *