Upp och ner
Det jag tycks kämpa med och lida av ena dagen är som bortblåst nästa. De sista veckorna har minst sagt varit omtumlande inom mig. Ibland undrar jag om det bara är i mig eller om det är energier som påverkar oss universellt. Det jag grät förtvivlat över i går skrattar jag åt i dag. Ena stunden så suckar jag under offerkoftan och nästa sjunger jag ut hur välsignad jag känner mig.
Livet är ju helt fantastiskt. Tänk att så mycket liv ryms i en enda kropp.
Den bästa förhållningen av Oneness är just att rädslan över vad jag känner och hur jag mår är borta. Jag är inte rädd för mina känslor. Jag vet att de kommer och de går. De kommer… och de går. Det tillhör livet som människa. Jag är inte mina känslor. Jag är inte mina tankar. Jag är inte den som känner, inte den som tänker, jag är inte min kropp. Det är där jag uppehåller mig i kroppen och oftast i känslorna och i tankarna – men det är inte jag. Och den vetskapen skänker frihet och glädje.
As soon as something wants to arise, let it.
As soon as something wants to last, let it.
As soon as something wants to pass, let it.
Shinzen Young