Urskilja egots röst ifrån Guds
Det svåra kan vara att veta skillnaden på egot och själen, eller egot och Guds vilja. Hur vet jag vad som är vad. Hur kan jag urskilja egots önskningar från Guds.
Jag har inget givet svar på det. Jag letar dagligen efter detta. Men jag vet att är mina tankar mestadels själviska så är det egot. Och lika så med mina handlingar. Styr självcentreringen min dag på så vis att jag gör det jag förväntas av mig, jobbar, tar hand om barnen och hushållet, skjutsar och handlar, allt som till synes kan se ut som att jag gör det för andra. Men gör jag det verkligen för andra. Är min vilja där, min vilja att ge av min tid och mina sysslor eller mal en jämrande röst inom som önskar sig någon annanstans, eller beklagar sig på livssituationen eller den långsamma bilkön. Är det en röst i mig som ser sig som självuppoffrande eller som hjälte. Ja, då vet jag att egot är där, trots mina till synes goda handlingar.
Och ett sätt för mig att luckra upp egots självcentrering är att göra mer av goda handlingar. Det kan vara att plocka upp skräp från gatan, alltså inte bara utanför för min egen gata. Det kan vara att ge en främling en komplimang eller en frusen själ som sitter utanför Coop en slant. Att lyssna istället för att tala. Att le. Att gå långsammare. Att prestera mindre och vara oftare.
Eftersom prestation också hör ihop med egot så presterar jag utan att varje gång ställa mig på prispallen efteråt, eller åka det där ärevarvet och ta emot alla ”gilla”. Jag tränar mig att göra, inte prestera, i tystnad. Det får mitt ego på fall.
Och så vet jag att egot tänker ut plan, efter plan, destination, riktning och färdsätt, så håller det på i all evighet, det är som ett evighetshjul med tjattret och planerandet, så mitt knep jag lär mig att ta till oftare är att inte göra som jag ”tänkt”. Utan göra som Gud vill. Och då måste jag se upp ifrån min färdrutt och se vad Livet (alltså Gud) vill visa mig. För Gud talar inte till mig ovan molnen, Gud talar till mig genom händelser, ödet och sk oförklarliga händelser.
För att ta ett exempel med mig själv. Jag har ”tänkt”, alltså egot har planerat, att jag skulle gå en speciell utbildning nästa år. Den hade inte kommit till mig, den hade jag själv tänkt ut. Och det kom givetvis happ-in-på, så när jag väl sökte utbildningen så hade ansökningstiden gått ut. Men det stoppade inte mitt ego, även om flödet ville visa mig stopp redan där. Så jag skrev till utbildningsarrangören och bad om att få söka ändå. Fick givetvis svaret att ansökningstiden gått ut, de hade redan 100 sökande, så jag blev hänvisad till utbildningen som startar vt 2016. Livet (Gud) visade mig stop.
Jag mediterade och frågade Gud. Som var övertydlig i sitt svar. Gud hade redan låtit en vän ge mig en bok om Sorgebearbetning för något år sedan. Men jag förstod inte vinken helt.. då. Så nyligen i ett annat sammanhang så hade jag kontakt med en kvinna och hon skrev att hon återkommer till mig om några dagar, för just den här veckan skulle hon gå utbildning i Sorgebearbetning. Och i ett annat samtal berättar en vän att hon precis ska iväg på sorgekurs. Och i ett helt annat samtal med en annan vän så pratar hon också om Sorgebearbetning.
Sorgebearbetning är inte vad jag ”tänkt” att jag skulle gå just nu. Jag gick en kurs i det i våras. Men jag hör vad Gud vill säga mig. Jag vet fortfarande inte om det är enbart för min egen läkning eller för att arbeta med det med mina klienter. Troligtvis både och. Men jag vet att Gud vill att jag ska gå den. Jag känner också tydligt min (läs: egots) besvikelse, över att det inte blir som jag tänkt.
Jag börjar förstå att står hela jag och hoppar på stället, klappar händer och ropar: Hurra! Så är egot inblandat. När allt i mig jublar så är det inte rätt (dvs: Guds väg). Däremot har jag lärt mig att skapar det en olustkänsla eller en stark rädsla till och med, så kan det vara rätt väg. Och är jag osäker, så ber jag bara om mer tydlighet, som i det här fallet med Sorgebearbetningsutbildningen. Gud verkar i mitt liv. Jag tränar mig i att uppmärksamma det. Jag behöver lyssna och se för att ta in det. Titta upp från min egen agenda och istället fråga mig vad Livet vill visa mig. Vart livet vill föra mig.
Och så mitt dagliga knep, som jag inte alltid lever efter, men frågor jag oftast ställer mig: Vad kan jag ge? Vad har jag att Ge i den här situationen? Hur kan jag bidra?
För jag vet att egots frågor skulle vara: Vad kommer jag att få? Vad ska det ge mig? Hur kan det här gynna mig?
Livet bör levas som det kommer till oss;
inte som vi vill att det ska vara.
Onenesscitat
Sri Bhagavan
Wow, är Du ägare av den ståtliga sköna Mandalan! Förstår att Du ”fick lov” att köpa den ~ sååå vacker!!!
Kram
Tack för din fina kommentar, det värmer! Är nyss hemkommen från Stjärnsund, och såg Erik lagt ut den fina mandala-målningen – Ja, det är faktisk den jag har på min vägg!
Ha det så bra! kram
Åh Per-Anders vad glad jag blir av ditt långa inlägg!!!
Tack för att du delar dina insikter, dina rädslor och din visdom – Du förgyller!
Och wiiii vad coolt att Du också ”är med Mandala”, jag anar att det är min vän Erik Grind du köpt den av, eller hans strålande hustru 🙂 Erik har målat mig en Mandala som jag fick som gåva av min make när jag fyllde 40. Den heter ”heart of the sun” och mitt namn Savita betyder sol, så den har en väldigt speciell plats i mitt hem och hjärta.
Här via länken kan du se den: http://savitanorgren.se/http:/www.savitanorgren.se/min-mandala
Klart Du hör hemma i torpet och/vid Stjärnsund, Stjärnsund kallar in många härliga människor nu… så vackert att se er samlas.
Kram ♡
Det är viktiga, relevanta tankar du delar Savita Sofia! Är själv i en liknande fas av lyssnande till Guds röst, eller andens röst, inom mig och ”utanför” (livets tal där ute). Jag känner väl igen den här konflikten – ”hur sjutton ska jag göra för att lyssna på rätt röst?”, ”hur ska det kännas i kroppen o själen när det är rätt?”, ”ska jag kliva på tåget som kom nu, eller ska jag vänta?” osv. Jag tror också som du att egots röst handlar om själviskhet och kontrollbehov i våra liv. Som jag ser det beror det på att vi i den här världen också är separata, biologiska varelser och personer som behöver överleva (för att existera, tror vi). Eftersom våra överlevnadsinstinkter blir särskilt påtagliga när vi är i stress eller lever i ett högre livstempo, blir det nästan ett måste med dagliga stilla stunder(meditation, bön m.m ) för att kunna höra den ”större rösten” inom oss. Den andliga, gudomliga kraft och intelligens som vår själ alltid är anknuten till (vår kosmiska kärleksfulla förälder) ser oss också i det större livsprojektet, att mogna och ”slå ut i blom” på alla vis. Det kan vi naturligtvis inte överblicka i helhet som de små barn och ungdomar vi ännu är på vår långa vandring till upplysning och full visdom. Här kommer jag att tänka på en bön av vårt svenska helgon Heliga Birgitta: ”Herre visa mig vägen, och gör mig villig att vandra den”. Det var säkert en daglig bön, då hon hade en massa arbetsuppgifter och även man och barn att samspela med. Hur kan man då veta att man är på rätt väg? I boken ”En given väg” (Patricia Tudor Sandahl) ger hon en bra ”mätare” på det tycker jag. – ”Rätt väg” är sannolikt då vi känner att vi växer, känner oss fria och expanderar som människor. Och ”fel väg” när vi känner att vi krymper, stagnerar och förminskas som människor.
I mitt eget liv är det just nu många ställningstaganden och åtgärder som väntar – törs jag gå i pension nästa år från mitt trygga deltidsjobb i Borlänge kommun ? ska jag sälja huset som jag vill, o flytta till torpet ? ska jag rotfylla eller dra ut tanden som ska lagas till veckan ? behöver genomgå en hjärtklaff operation fick jag veta i september, och när blir den?? Egentligen vet jag ingenting med säkerhet! Märkligt nog känns det bara befriande på ett sätt. Det enda jag vet är att jag gjorde rätt när jag vågade köpa en Mandala målning för två veckor sedan nere på Fridhem i Stjärnsund(trots att jag inte hade råd) Målningen gestaltade, för mig, just Tillit, bön och inre vägledning. Den vänliga konstnärer lät mig betala av den på några gånger. Jag tror det var min egen själ som trädde fram i mig och bevisade att jag kan lita till min intuitiva känsla i hjärtat och följa det hädanefter. En vecka senare kom också ett erbjudande att köpa ett litet företag i Stjärnsund (lämplig som extrainkomst eller mer…) Mitt torp ligger strax innan Stjärnsund. Jag kanske kommer att behöva annat arbete eller inkomstkälla i varje fall en tid efter operationen, om jag inte kan arbetat som tidigare med mina ryggbehandlingar (kroppsarbete) i min deltidsfirma Läkekällan. Jag sa ”Ja” efter några dagar. Min särbo ville också gå in som delägare och det ger mig ännu mer stöd den närmaste tiden. Guds tal utanför mig, har ytterligare gett sig tillkänna – ett ”tal” som tycks säga att det finns goda möjligheter att iordningställa torpet och flytta dit. Tåget kom, och jag vågade kliva på (mot en förändring jag länge längtat efter). Nu återstår det att se vad tandläkaren säger och min hjärtläkare kan meddela nästa vecka… Jag har tillit, och jag tänker öva och stärka den varje dag.
Tack kära Savita Sofia för att jag fick möjlighet att formulera dessa tankegångar i din blogg! (det blev långt, pust)
Tack för att du delar Bosse. Tack. Det sägs ”att dela är att hela”.
Jag ser sinnet (egot) som dömande…. och jämförande, tävlande, katagoriserande… alltid en match, en kamp, av något slag. Vill gärna sätta ord på människor och händelser som god, ond, svag, stark, bra, dålig, lång, kort, rätt, fel, du, jag, borta, hemma.
Vackert med dina ord om Anden; dömer inte… naturligt tillstånd utan behov… jag tar in dem. Tack.
Med värme
Savita
Ja det där var en bra fråga, den tog tag i mig. Vissa saker går man och tänker på men får inte igång processen.
Jag kan nog ana anden i alla fall.
I sorgen är den ofta med för den dömmer inte. Har förlorat en dotter 2006 Då insåg jag min styrka och såg andras svårigheter. Egot sysslar ju ofta med skuld frågan. Men sorgen i sig själv är klockren. Ledsen på ett okonstlat sätt som en vild känsla eller en naturligt tillstånd utan behov av tröst. Det stadiet är med och är bra om man kan dela men ofta är det inte så. Men jag har gjort.