Utslagen

2012-03-13

Mitt mobila bredband med Telia var uppsagt och jag tecknade mig för ett nytt med tele2. Det nya modemet försvann hos The Phonehouse och är än idag inte funnet. Så i helgen stod vi här utan mobilt bredband och bestämmer oss för att teckna ett nytt hos Telia då vi gett upp hoppet om modem och service hos tele2/The phonehouse. Telia tar tacksamt emot min beställning och säger att jag kan använda mitt gamla modem tills det nya anländer på tisdag. Det visar sig då ändå inte fungerar, simkortet har av någon händelse huxflux gått sönder.

Min mobil fungerar i och för sig, så där kan jag hanka mig fram lite lätt om jag vill. Men mailen är helt bortblåst sedan i fredags och det har sin förklaring att hela deras system kraschat (typ). Just idag efter efter 3 dagar tystnad är det tillbaka men alla gamla mail är försvunna.

Ja, så här jag har varit helt offside internetlivet och all kontakt där, utslagen till en oplanerad men ack så välbehövlig InternetRetreat.

Samtidigt så tog min förkylning eller vad det nu är jag har i kroppen rejält grepp om mig och jag låg utslagen hela helgen, kunde inte förmå mig ens i tanken att genomföra min bokade seans på Harmonihuset i Ludvika och blev tvungen avboka denna.

Och någonstans tror jag att allt var meningen, allt var som det skulle. För jag fick också möjlighet att möta en känslomässig blockering som legat och lurat och smärtat mig i många år nu. Den berör människor i min närhet som sårar mig. Jag vet inte ens om de förstår den psykiska smärta de åsamkar mig, det må vara. Det viktiga för mig är att jag börjar skönja mitt eget mönster som låtit detta pågå under allt för många år.

Jag har ett gammalt mönster av att vända och vrida på mig själv, ut och in, för att passa in. Jag ser hur jag gjort det med sk kompisar när jag var liten och inser att jag fortfarande har det beteendet kvar. Jag gör det med människor som gör mig illa, med anklagelser och elakheter, människor som dömer mig för den jag är, hur jag är, hur jag lever mitt liv.

Det är sorgligt att inse att jag fram till denna stund inte kunnat sätta gränser för min egen skull, stå upp för mig själv, utan istället låtit sådana människor hosta upp sina dömande tankar om mig och bara svalt ned den sorg och smärta som jag känt.

Den här helgen har visat mig att nu är det 2012, nu är jag 40 år, nu är det verkligen på tiden att jag står upp för mig själv. Jag ber om kraft att släppa taget om relationer som sårar mig. Jag ber om att tydligt se alla fina kärleksfulla relationer jag faktiskt är omgiven av. Jag ber om mod att sätta gränser om min egen person, skydda mig själv från angrepp och när/om de kommer ha förstånd att inse att de inte är sanna. Jag ber om att känna och lita till på vad som är sant för mig. Jag ber om att få leva mitt liv i kärlek och omge mig med människor som delar den värderingen. Jag ber om att 2012 är året då jag verkligen börjar värdesätta mig själv och väljer att dela mitt liv med människor som värdesätter mig för den jag är.