Vad blockerar?
Trots allt det magiska som händer i mitt liv så ska jag ärligt erkänna att jag upplever mig gå på halvfart, jag släpper inte fram hela mig. Jag vet att livet vi lever nu går fort och då menar jag inte bara tidsmässigt utan även i våra inre processer. Livet vill (som jag ser det) i synnerhet att vi släpper fram vår själ, vårt sanna jag, den rena livskraften. Och det är där jag går på sparlåga, fast egentligen är det ingen sparlåga, det är energislukeri på högsta nivå att bromsa upp ett livsflöde. Men jag har gjort det till viss del, jag har bara öppnat dammluckan till hälften… jag gömmer min kraft där bakom.
Det var därför jag sträckte ut armen till en vän som passande nog är en av Sveriges främsta NLP-coacher och bad om hjälp. Hon har hjälpt mig via ett coachingsamtal förut och det resulterade i en stor omvändning i mitt liv, från den hårt arbetande och rejält utmattade businesswoman jag var till att leva i harmoni med mig själv, mitt hem, min tid och min familj, det var då jag först myntade det för mig så viktiga ledordet – Snigelmamma.
Ikväll blev jag alltså återigen coachad på telefon (hon bor i Norrköping) med anledning av att jag håller tillbaka min livskraft, mitt rätta jag, jag gömmer mig fortfarande i garderoben och det resulterar i att jag inte fullföljer skrivandet till mina böcker, jag lämnar dem tryggt där vid 60-70 % kvar att skriva.
Och vad är det då som får mig att göra det? Varför gör jag inte klart det jag längtar efter att göra? Varför lever jag inte fullt ut min dröm? Vad får mig att smyga kvar vid garderoben?
Den ömmande högra underarmen och det vänstra foten som smärtar ibland vill ju säga mig att min kreativitet är återhållen och att jag är rädd att ta stegen framåt… men varför tar jag ändå små myrsteg istället för levnadsglada känguruskutt?
Jo, det visade sig vara min föreställning om TID som spökade i sinnet och kroppen. Jag kände så fort hon började ställa frågor om min uppfattning om just TID att min kropp låste sig, dörrar slog igen och jag gömde mig. Där var jag rädd, helt klart.
Så vad var jag så rädd för?
Jag var rädd att förlora mig själv, tiden med mig själv är oerhört viktig, det är i den jag känner och lever min andlighet och det är ju just andlighet jag i mångt och mycket vill skriva om. Snacka om trassel. Så för att leva mer i min andlighet som jag så mycket längtar efter, leva i livsflödet, så var min föreställning att jag då tappar greppet om just tiden. Tiden med mig själv, dvs min andliga källa och givetvis tiden med mina barn. Jag är så oerhört tacksam för tiden med barnen, tid till närvaro, tid att vara Snigelmamma.
Så min föreställning var att om jag öppnar upp dammluckan till mitt sanna livsflöde så försvinner min tid och jag är fångad med fulltecknad agenda igen, stressen kryper sig på och jag tappar kontakten med mig själv och mina barn.
Det var min föreställning om TID som blockerade mig. Det var den som så stadig höll greppet om dammluckorna och stod emot livsflödet.
Och när jag går bortom denna föreställning, när jag lever i sanning med hjärta så vet jag att det inte alls är så. Jag kommer mest troligt att få mer tid till mig själv och min familj. Kanske mina böcker till och med blir en säkerhet för vår framtid och hur närvarande jag kommer att vara.
Och ett som är säkert att när jag väl frigör böckerna från mitt inre så blir jag att må bättre, jag känner mig i harmoni med mig själv, jag känner mig fri och jag känner att jag bidragit.
Jag var fullproppad med gamla föreställningar om hur författare jobbar, om hur man är verksam i sin andlighet och hur det ”ska vara”. Dessa föreställningar vart inpräntade i mig under levnadsåren och jag vet nu att de inte är sanna och de är framför allt inte mina.
Min sanning är att när vi lever i livsflödet så öppnas dörrar och allt går lätt. Jag vet att det mesta (egentligen allt) löser sig lätt och ansträngningslöst när vi är i harmoni med oss själva och vårt livsval. Jag vet också att livsvalet ligger djupt inne i vårt innersta och har bara en väg att slå blom, det är när vi släpper in ljuset som vi förlöser blomman.
Jag vet att det är mening att just DU ska blomma och jag vet att det är meningen att jag ska göra detsamma. Livets kärleksfulla flöde är för oss alla, vi är alla skapta för att blomma och alla garderober borde öppnas så att ljuset sipprar in…
Kärlek till dig Maria ♥
Friskbolaget
Tack för att NI är en del i livsflödet av min blogg 😀
Och Ingegerd, det kallar jag verkligen flöde.. och som jag ofta ber om ’ansträngningslöst’ 😉
Kram på er!
Tack Sofia för att du delar med dig, dina texter får mig att tänka till och jag gläds med dig <3. Kram
Livsfölde kanske kan vara att när jag i går fick för mig att cykla från Borlänge till Falun för att hämta min bil fick jag punktering i Källviken. När jag klivit av cykeln befann jag mig på en busshållsplats och precis när jag parkerat cykeln kom en buss som jag kunde åka med till bilen och precis när jag klivit in i bilen kom regnet, en riktigt långvarig störtskur! Det bevisar att saker inte alltid är vad man vid första anblicken tror att de är. Punkteringen blev till slut om något som jag välsingnades med för att inte behöva cykla i störtregn! Bussen som kom så lägligt kändes utsänd av någon som vill mig väl.
FANTASTISKT att läsa!! Kram <3
<3 Ja tiden är en av de viktigaste faktorerna i våra liv och förstår vi hur vi ska förvalta den, så blir det exakt som du skriver: Flöde <3
Du har kommit till insikt och det är ett flöde för att få det stora flödet att strömma, skumma och virvla fram dig och det du gör!
Härligt att du kan se annorlunda på det nu,
jag är glaaaad för din skull.<3<3<3kram