Vara hemma
Den prövar mitt tålamod förkylningen. Den har nu hängt vid i över en vecka och på dagarna glömmer jag nästan bort den men på kvällarna så driver den fram igen med feberfrossa och hosta, huuuu! Inatt har jag legat med den kluven lök på nattduksbordet, löken sägs dra ur bakterier (eller nått). Jag log där med mina hostattacker och önskade nästan att jag var täppt i näsan också eftersom det stank lök i hela sovrummet. Jag prövas i att stanna och vara i det som är, det kan inte bli så mycket mer vilsamt och stilla i mitt liv än det är just nu, så jag ber mitt tålamod att sluta gnata och bara acceptera det som är.
Oscar såg lite trött ut imorse och jag var inte sen att föreslå att han kunde vara hemma och vila han med. Han såg glad ut och tyckte det var en bra idé. Känns skönt att få rå om dem även om de inte är sjuka, utan bara trötta, ge dem en dags timeout.
Jag är glad att jag är krasslig nu iallafall för om exakt två veckor sitter jag på flyget till Indien och Oneness University. Jag har bestämt mig för att lämna dåligt samvete och skuldkänslor hemma (de är min gamla issue som alltid kommer upp att jag är en dålig mamma som är ifrån mina barn) och njuta av varje minut. Jag längtar verkligen till Indien och vara i min egen process mot ljuset och kärleken. Åh, vad jag längtar…
En glad mamma är sååå mycket mer bra mamma, så åk utan det dåliga samvetet och skuldkänslorna, för de har ändå inget i Indien att göra <3