White Eagle

2010-05-18

Det är flyktens ande vi vänder oss till – friheten att bäras upp av det som inte kan ses. När den unga örnen lämnar sitt näste för första gången litar hon på att luften kan lyfta henne, att den kommer att bära henne och att den kan föra henne varhelst hon önskar flyga. Hon har ingen anledning att tro att luften ska göra detta, men hennes instinkt säger henne att så är fallet. Hon har levt sitt liv med benen i nästet, på klipporna.

Örnen hade ingen anledning att tro att hon skulle vara utom fara när hon kastade sig ut. Och ändå tog hon steget ut i luften, ut i solskenet; och se på henne nu, hon fann en frihet och en styrka och en elegant skönhet som hon inte visste att hon ägde.

Du är där. Solskenet i det som inte kan ses signalerar åt dig att hoppa.

Du har ingen anledning att tro att du kommer att skänkas friheten i luften snarare än att störta mot marken, men din tro säger dig att så är fallet. Du har verktygen. Du har vingarna. Du har den milda vinden. Vad mer väntar du på? Väntar du på att bli gammal där du står på din klippas kant och tänker att detta är allt som livet har att erbjuda? Vi i ljusets tempel finns där som stöd för dig; vi säger att du har blivit tillräckligt gammal. Det är dags att ta språnget in i ljuset, utan att veta mer än du redan vet, för ur den tillitens handling föds all kraft. Den föds inte förrän du tar språnget.

Så vi ber dig att breda ut dina silvervingar, leda med ditt hjärta och kasta dig mot himlen. För himlen kommer att fånga dig och bära dig till okända universum.

Jonette Crowley – Örnen och kondoren