Allt är som det ska

2013-01-09

Jag sjunker djupare ner i insikten att allt är omhändertaget, det enda och bästa jag kan göra är att stanna och ta emot. Stanna och ta emot. Se vad som kommer till mig. Se vad som vill blomma fram ur mig.

Livet är verkligen tillrättalagt till minsta perfektion, allt är perfekt även i det till synes trassliga. Inget kan gå fel och vem är jag att bedöma något som rätt eller fel. Så länge jag dömer är jag i sinnet och när jag accepterar är jag i kontakt med själen. Själen kan inte se något som bra eller dåligt, tjockt eller smalt, gott, ont, högt, lågt, kort, långt… själen bedömer inte. Den tar emot allt som det är och släpper allt i samma anda, sveper förbi som en bris en sommardag. Svalkar och gör gott. När något känns bra inombords, som just en kärleksfull bris i hjärtat då känner jag mig i ett med själen.

Jag väljer att kapitulera, ge vika och luta mig tillbaka för att känna den där brisen. Och när jag gör det inser jag att allt är så himla bra, allt är perfekt, minsta lilla artikel jag råkar läsa i morgontidningen, samtalet jag överhör, sidan i den tjocka boken som bara faller upp… allt är omhändertaget och tillrättalagt som om det (vilket jag givetvis vet att det gör) talade till mig. Måste bara berätta om en liten liten pettitess som visar hur perfekt allt verkligen är: Jag åkte hem från Gävle i lördags och det började bli mycket grått vägstänk på framrutan och jag hann tänka att jag skulle behöva fylla på med spolarvätska eftersom den var helt slut, då svänger en bil in framför mig på motorvägen och spolar spolarvätska på sin egen framruta men den vänstra strålen går så högt att den landar perfekt på min ruta.

Allt – precis allt är omhändertaget. Jag lutar mig tillbaka och njuter eftersom jag vet att allt är som det ska.