Älskade kaffe

2013-10-01

Någonting uppdagades för mig, något som gömt sig i mitt inre. Det var tackvare vännen Ylva (som jag tillbringade Bokmässehelgen med) som jag kunde nästla ut vad det var och vad som gömde sig. Hur sinnet (egot) hållit mig fången med kaffe under alla år och nu fann jag ut exakt varför. Jag vet nu varför jag utan minsta problem kan vara utan kaffe på mina Indienresor eller andra retreater där inte kaffe finns tillgängligt. Där jag själv förundras över att suget är som bortsvept och efter någon dag med huvudvärk är allt som hör kaffet till försvunnet inom mitt sinne… även huvudvärken.

Jag vet också nu varför jag aldrig på riktigt har velat sluta med kaffe. Vilket också förvånat mig eftersom jag slutat med det mesta av det andra som jag inte ser främjar hälsan (godis, glass, kött, alkohol, bröd mm) och kan nöja mig med dem någon enstaka gång om året eller så men kaffet vill hålla sig kvar med flertalet koppar om dagen. Nu vet jag varför. Jag har varit livrädd för energin och ljuset jag känner i min kropp när jag lever helt ren. Lever så ren som kroppen och själen önskar. Då blir jag sprakande, livsglad och vital. Då strålar jag…. ända ifrån innersta kärnan, genom varje cell och ut i hela auran. Jag (sinnet) är rädd för det ljuset och den energin, den rena sanna livsenergin som vi alla har inom oss. Kaffet har varit egots slöja för att dölja och dämpa det ljuset, i hopp om att släcka och försura källan.

To see is to be free, säger vi inom Onenss. Och tänk att sedan i söndags då kaffepolletten trillade ner så har jag känt mig så fri. Jag vet vad kaffet fyllt för funktion. Jag vet hur rädd sinnet (egot) innerst inne är. Jag har kärleken att omfamna sinnet. Jag väljer kärleken att omfamna mig själv också, jag är värd ljuset (vi är ju det ljuset). Jag är värd livsenergin och jag är värd att stråla. Jag är värd ett liv utan slöjor och bojor. Jag är den som hållit mig fången och jag är den som gör mig själv fri.

Ps sitter med en väldigt underhållande huvudvärk, drack enbart 3 halvkoppar kaffe igår och ingen alls (ännu) idag. Sinnet darrar och svettas när jag skriver det här inlägget, ropar och gastar, viskar och trilskar; Lova inget nu! Lova inte att du ska sluta med kaffe. Tänk om du misslyckas. Tänk på hur gott kaffet är. Mmmm, det är så gott. Kanske kan dricka bara någon kopp om dagen. Bara Espresso, det tycker du ju så mycket om. Blotta dig inte nu… Publicera inte inlägget.. stopp! stopp!