Andlig spänst
Den andliga spänsten (närvaron, konditionen, formen) är acceptans, tålamod, tolerans enligt 12-stegsprogrammet. Och det är ganska lätt för mig att se hur det står till med min andliga spänst, det är bara att varje dag summera mina upplevelser.
Hur var det nu med min tolerans, acceptens och mitt tålamod …
– när de äldre utan barn stapplar ur sina bilar på familjeparkeringen?
– när någon tränger sig före mig i kön på den fullsmetade affären?
– när bommarna går ner och det långa godståget mullar förbi i sakta mak och jag blir ännu senare till mötet?
– när barnen klagar på maten för sjuttioelftegången den här veckan?
– när jag önskar en sovmorgon men någon annan liten familjemedlem är piggelin?
– när maken uttrycker sina behov som går stick i stäv med det jag ”tänkt” mig?
Den andliga dagsformen är tyvärr både synlig och uppenbar. Andlighet handlar inte om hur länge jag mediterar och hur många hyllmeter ”andlig”litteratur det står i bokhyllan, min andlighet speglar sig i relation till andra. Det är precis så som Oneness säger, meningen med livet är relationer. Det är inte ett dugg svårt att vara andlig ”på andra sidan”, tror inte heller det är så vidare svårt att leva andligt i ett tempel – jag tror den stora läran för oss är att vara andliga, dvs leva med acceptans, tålamod och tolerans med varandra.
Det är så befriande lätt för mig att känna min stora andliga spänst när jag såsar runt för mig själv på ashram i Indien och är på mina tysta retreater, det är en peace of cake. Det jag är här för att lära är att leva andligt i relation till andra, och i synnerhet till dem jag har allra närmast.
Andlighet är en dagsform, det är inget jag skaffar mig och sedan bockar av med – check! Den andliga spänsten behöver jag träna, tänja och stretcha varje dag, precis som vilken annan muskel som helst.
Tack Sofia för din delning. Sörjer nästa varje dag. Undrar bara när det skarp över och jag ska kunna gå vidare i livet.
Hej Olle
Det låter som en naturlig och normal sorgeprocess, du har precis genomgått en förlust. Att känna och acceptera sorgen/förlusten är vackert och läkande tycker jag. Det finns möjlighet att ge vidare genom sorgen, genom sorgebearbetning. Du kanske vill läsa mer; https://www.sorg.se och/eller läsa boken Sorgebearbetning.
Önskar dig allt gott!
Hej Sofia.
Känns som att jag kört fast i en kvinna som jag har datat under en tid. För ett tag sedan ville hon avbryta och inte fortsätta våran dating. Känner sån otrolig sorg över henne och att vi inte kan fortsätta. Innerst innne hade jag hoppats på mer från henne. Nu så finns hon i mina tankar nästan ständigt, jag sköter bl.a. Inte min kost och sömn så som jag ska. Jag kommer inte itid till mitt arbete. Det som oroar mig mest är kosten, och att jag går ner i vikt. Förstår bara inte varför det är så svårt att gå vidare.
Tack Olle
Jag vet ju inte vart i livet du känner att du sitter fast, så det är svårt att råda.
Men för mig är en stor hjälp att känna tillit, tillit till att en högre kraft råder, tillit till att livet har en mening och syfte med mig och allt som sker. Tillit till att livet är gott och vill mig väl.
Livet för mig blir påfrestande när jag gör motstånd mot det.
Med värme
Savita
Tack för dina tankar om andlig spänst.
Har svårt att släppa taget om en kvinna jag inte kan få. Undrar spontant om du har ngt/några tips för att komma vidare i livet. Just nu känns detta väldigt påfrestande.
Fina Annelie, blir alltid så glad av att läsa dina rader… de berör, gläder och värmer.
Du är så rar, rakt igenom.
KRAM
Tack Savita för allt du delar…du är bara helt underbar!! Det du skriver om är så sant så sant…det är i våra relationer vi lär oss som mest och det är oss människor emellan som det är som svårast….men allt det jag möter handlar ju om mig själv , ofta ingen lätt insikt, mina egna känslor som väcks. SÅ svåra känslor ibland. Håller med dig att man får hjälp när man ber om det. Ber om hjälp att tycka om mig själv mer, alla mina tillkortakommanden och alla mina rädslor att inte duga….tack för att du delar, du hjälper mig jättemycket och jag är så tacksam KRAM o TACK igen
Tack för din kommentar om svartsjuka, jag delar gärna mina tankar…
Jag vet hur svartsjuka känns, jag har mycket varit svartsjuk en tid. Och mycket oro har jag också burit.
För mig försvann svartsjukan när jag bad till Gud om hjälp. Jag har alltid haft en tro till en kraft större än min egen, en gudomlig kraft, en god kraft som vill mig väl, så jag bad till den goda kraften att hjälpa mig avlägsna min svartsjuka och visa mig vägen i relationen. För när jag mådde som sämst hade jag varken tillit till mig själv eller min man, så då behövde jag vända mig dit där jag hade tillit och för mig är det Gud.
Svartsjuka och oro hör ju egot till, egot är rädsla. Så det hjälper för mig att tänka att jag är rädd nu, jag är rädd därför att jag i mitt sinne (ego) och alltså inte är i mitt hjärta (själ) – med andra ord har jag låg andlig spänst. För är den andliga spänsten hög så har vi ingen rädsla tänker jag.
När min andliga spänst är hög har jag acceptans även med de värsta scenarion. Jag behöver acceptera det jag inte kan förändra. Ibland är det att acceptera situationen jag är svartsjuk på, eller människan som jag är svartsjuk på… eller att bara acceptera att just nu känner jag svartsjuka och ha tolerans och tålamod med mig själv och det jag känner och upplever.
Med värme
Savita
Tack för att ni ger feedback till mitt inlägg, tacksam att det ger er något också, precis som det ger mig att skriva det. Tack.
Tack för dessa ord. behöver höras när familjesemestern just börjat och som ska vara i 4 veckor….inte bara glamoröst att vara lediga tillsammans. Tid för att växa!
vad skönt det låter !
den känslan vill jag känna
jag är så svartsjuk och känner oro hela
tiden i mitt äktenskap. Det är så det
studsar inom mig och jag går på
helspänn – fruktansvärt är det
gör ont i hela kroppen
Tack Savita <3
Något jag behövde läsa i dag. Och fundera på. Och känna in. Andliga spänsten….<3
Tack <3
Tack för allt du delar med dig av Savita !
Sat nam / Lina