Författararkiv
Fruktan
Det finns ingenting att frukta.
Lektion 48
En kurs i mirakler
Lämna över
Jag tror verkligen på att lämna över. Lämna över rodret, kursen, destinationen… skeppet till Gud. Jag har trott det länge, men tvekat. Mera tagit ett steg fram och två bak. Börjat lämna över mitt liv, men sen så mitt i överlämnandet ångrat mig och tagit tillbaka kontrollen. Givetvis illusionen av kontroll, men ändå en känsla av kontroll mitt i all kontrollförlust.
För jag tänker som så att vi är här dels för att utvecklas som själar och att leva som människor. Inget av livet är livsviktigt för en själ eftersom Livet är evigt. För ett sinne (ego) däremot är både livsläxan och själva livet hotfullt. Överallt lurar faran. Egot är detsamma som rädsla. Så genom att tro sig greppa någon sorts kontroll tror sig egot känna trygghet. Vad inte egot har koll på är att kontrollen och tryggheten det strävar efter att uppleva är illusioner, en påhittad värld… av egot.
Eftersom egot styrs av rädsla så blir livet begränsat. Det får persienner, rullgardiner, lås och bom, livrem och hängslen över sig, allt för att försäkra sig om att inte utplånas av livet. Där sitter det i sin gömma och kurar, vågar sig som mest ut om rodret, kursen, destinationen och skeppet är under sitt eget befäl. Egot vill ha kontroll. Det är så det överlever.
Men att leva är att släppa taget om egot. Låt Livet självt svepa tag i en, kasta sig över bord om så krävs. Och det är läskigt minsann för ett kontrollerande egobefäl, att lämna över till Gud.
Det kanske inte är nödvändigt men för mig är det livsviktigt. Jag har levt i 42 år utan att leva och med det menar jag att jag för det mesta varit fången av mina rädslor. Jag är det till stor del fortfarande. Och med erfarenhet har jag lärt mig att inte lita på mig själv (mitt ego). Inte ens lite bör jag lita på mig själv. För jag har ingen som helst aning om vart jag ska, varför och med vem. Jag vet inte ens på riktigt, riktigt vem jag är. Jag är totalt förvirrad i mitt ego-grepp.
Så med glädje gjorde jag en lämna-över-ceremoni och bön förra veckan. Jag bad till Gud att visa mig vägen. Visa mig livet. Visa mig mig själv. Jag knäböjde och sa: Jag vet ingenting, har aldrig vetat någonting (även om jag då trott det) och kommer aldrig i jämförelse med Dig veta någonting. Sanningen är inte i mig, den är i Dig. Du är min vägledare. Vägled mig även då jag (egot) protesterar. Låt mig inte hindra dig igen, från att verka i mitt liv. Ske Din vilja, inte min. Amen.
Tidningen Nära
I decembernumret av Tidningen Nära och dess specialutgåva Allt om andlighet kan du läsa om mig, min andlighet, medialitet och givetvis om Yoga och Oneness. I butik 3 december.
Angelcard
Veckans änglakortläsning av Doreen Virtue…
The only way…
The time for Gurus is over.
The only way to save the world is to get the ordinary person on the street to meditate.
Yogi Bhajan
Jag lyssnar
Längtar efter min inre röst, har inte lyssnat så noga till dem den sista tiden. Jag känner att den vill kommunicera med mig. Intuitionen och/eller Gud kallar. Det är något som vill sägas, det känns som mycket väntar på att bli sagt. Så jag tänder ljus. Stillar mig. Mediterar. Att mediterar är att lyssna, till skillnad från att be. Mina böner får tystna… jag lyssnar, med andakt och full av tacksamhet att jag fortfarande hör.
Egots domän
Ta inte alla dina tankar så allvarligt. Tankar föder nya tankar och de vill alla, trots att de kommer och går och fragmenterar verkligheten för dig, ha din fulla uppmärksamhet hela tiden. Tankarna är egots domän. Acceptera dina tankar, tryck inte bort dem men ge dem heller inte hela din uppmärksamhet. Se dem komma och gå, som moln som svävar förbi på himlen. Om du fokuserar starkt på att inte tänka alls så kan tankarna sträva att ta ett ännu starkare grepp om dig. Ta istället ett kliv ur och låt din inre stillhet möta och omfamna tankarna, lösa upp egot.
Göran Boll
Tjäna andra
Att tjäna andra är det snabbaste sättet att växa.
Sri Amma Bhagavan
Om egot
Vill du har rätt eller vill du vara lycklig eller som det står i En kurs i mirakler föredrar du att ha rätt eller att vara lycklig?
Mitt ego svarar att det vill och eftersträvar båda. Egot tror sig kunna ha rätt, rättigheter och makt. Vara diktatorn av diktaturer. Mästaren av mästare. Vinnaren av vinnare. Ser sig i topp oavsett skenbart ödmjuk fasad. Men fasaden kan givetvis skifta, men den inre rösten från egot är detsamma. Den är dömande, jämförande, driven och destruktiv.
Det krävs mod att våga lyssna till oväsendet. Det är ingen skönsång egot ägnar sig åt. Mera ett hamrande, som järnrör som slår. Det måste föra sitt inre oväsen, och det gör det med bravur. Och när orken sviktar så faller egot snabbt ner i självömkan, ser sig på botten. Självömkan är ett favoritgrepp när de andra gått förlorade. Egot håller sig givetvis fullt… självupptagen.
För sysselsättningen är A och O för egot, i sysselsättningen med sitt dömande, bitterhet, harm och/eller självömkan så göms dess kärna. Kärnan av smärta att inte vara någon, att inte duga, att inte vara värd… rädslan att inte få vara med – i gemenskapen.
Det är befriande för mig att våga se mitt ego. Ta bort skämkudden, lyfta blicken och verkligen möta mitt inre så som det är. Det är inte enbart ljust i mig. Det kommer det aldrig att vara. Hur ska jag kunna urskilja ljuset om jag inte vill se mörkret.
Som jag ser det tillhör det att vara människa att ha ett sinne, med ett ego, en kropp och ett jordeliv. Det är så det är att vara människa. Men det är inte hela sanningen. Sanningen är att vi är mycket mer än så, oändligt mer. Vi är själar. Eviga. Livfulla. Fyllda av kärlek. Och när jag vet, inte bara förstår, utan vet vem jag innerst inne är, då försvinner rädslan (rädslan dvs egot), den puff-puffar opp som en illusion inför sanningen – kärleken.
En nyckel till befrielse från egot ligger i att inte vara rädd för det,
för det är vår rädsla för egot som får oss att fortsätta tro på det.
Free
Ane Frostad
Gud i stenen
Så mycket stöd, trygghet, omsorg, närvaro och kärlek det finns i vår natur, bara väntar på att få ge…
