Om egot

2014-11-06

Vill du har rätt eller vill du vara lycklig eller som det står i En kurs i mirakler föredrar du att ha rätt eller att vara lycklig?

Mitt ego svarar att det vill och eftersträvar båda. Egot tror sig kunna ha rätt, rättigheter och makt. Vara diktatorn av diktaturer. Mästaren av mästare. Vinnaren av vinnare. Ser sig i topp oavsett skenbart ödmjuk fasad. Men fasaden kan givetvis skifta, men den inre rösten från egot är detsamma. Den är dömande, jämförande, driven och destruktiv.

Det krävs mod att våga lyssna till oväsendet. Det är ingen skönsång egot ägnar sig åt. Mera ett hamrande, som järnrör som slår. Det måste föra sitt inre oväsen, och det gör det med bravur. Och när orken sviktar så faller egot snabbt ner i självömkan, ser sig på botten. Självömkan är ett favoritgrepp när de andra gått förlorade. Egot håller sig givetvis fullt… självupptagen.

För sysselsättningen är A och O för egot, i sysselsättningen med sitt dömande, bitterhet, harm och/eller självömkan så göms dess kärna. Kärnan av smärta att inte vara någon, att inte duga, att inte vara värd… rädslan att inte få vara med – i gemenskapen.

Det är befriande för mig att våga se mitt ego. Ta bort skämkudden, lyfta blicken och verkligen möta mitt inre så som det är. Det är inte enbart ljust i mig. Det kommer det aldrig att vara. Hur ska jag kunna urskilja ljuset om jag inte vill se mörkret.

Som jag ser det tillhör det att vara människa att ha ett sinne, med ett ego, en kropp och ett jordeliv. Det är så det är att vara människa. Men det är inte hela sanningen. Sanningen är att vi är mycket mer än så, oändligt mer. Vi är själar. Eviga. Livfulla. Fyllda av kärlek. Och när jag vet, inte bara förstår, utan vet vem jag innerst inne är, då försvinner rädslan (rädslan dvs egot), den puff-puffar opp som en illusion inför sanningen – kärleken.

En nyckel till befrielse från egot ligger i att inte vara rädd för det, 
för det är vår rädsla för egot som får oss att fortsätta tro på det. 

Free
Ane Frostad