Bad hair day
Igår hade jag tid hos frissan för att bleka min utväxt, yes I´m a fake blond, och då föreslog hon att vi skulle bleka hela utväxten istället för att göra slingor. Jag sa att jag tyckte det blev för ljust förra gången vi slingade utväxten, så jag bad henne göra håret någon nyans mörkare denna gång.
2 timmar senare, stressad och lite sen till ett studentfirande ser jag att resultatet inte blev som jag förväntat. Det blev en superalbinoblondmatta över hela hjässan, hjääälp!
Skrämde livet ur halva släkten på studentfesten fast jag gömde kalufsen under ett brett pannband àla 90-tal.
Imorse kände jag att jag verkligen måste agera, frissan från igår är borta hela helgen och kan inte reparera skadan, så jag tar bilen och drar iväg strax efter nio i morse, letar febrilt igenom stan efter en öppen salong. Hjälpen visar sig och en vänlig dam bjuder in mig för att färga mörkare slingor. Tacksam.
Hon pressar in mig i slinghättan och luvar mig så tårarna vattnas i ögonen. Den som vill bli fin får lida pin, poängteras som alltid. Efter en halvtimme med färgen sköljer hon bort den och jag får kika i spegeln – PANIK ovanpå min platinablonda kalufs och den plastigahättan spretar en hel skalle med LILAtofsar!!!!!!
Hon räddar snabbt situationen och erbjuder sig att färga dom lilaslingorna bruna. Jag svettas och vandrar runt, runt, runt i salongen medans hon blandar färgen. Tårarna trycker på. Jag frågar gång på gång om hon är säker på att det lila kommer gå bort. Vi får hoppas, svarar hon medlidsamt. Medlidande från en frisör känns inte bra!
På med färg och efter ytterligare en stund sköljer vi bort och jag är livrädd när jag sätter mig framför spegeln. Och det har jag all rätt att vara, mitt fakeblonda hår är nu förvandlat och jag är en brunett!
Men gud, det är alldeles för mörkt flämtar jag fram. Och börjar gråta lite smått (jag vet, to much, men känslorna bara vällde fram). Ingen fara säger hon serviceinriktat och vänligt, jag bleker på lite nya slingor uppe på.
Stunden senare sitter jag med folieslingor som täcker dom värsta mörka partierna. Blekningen tar. Och efter sköljningen är nyanserna många, men jag ser trots allt bättre ut än igår, och jag känner mig mellanblond, inte blond, inte brunett, egentligen en ganska bra blandning för mig. Men till min fasa har luggen bränts av och det återstår bara avbrända korta fransar.
Gråtande och med svidande hjässa lämnar jag salongen.
Nu 5 timmar senare och med olivolja insmord på hjässan och en sjal lindad runt håret har jag återhämtat mig från värsta chocken. Jag intalar mig ständigt att det bara är hår. Det växer ut igen. Det blir friskt och fint igen. Och jag börjar helt ärligt ta till mig min pappas ord; ”varför kan man inte ha den färg man har”
det är väl sådär det är när man börjar skala av en lök:)…puss på dig!!
Härligt att du ser så humoristisk på det… så här dagen efter! ;-)))
Vilken resa i ”hårets färger”!
Kram…
Tack alla ni, ni är så goa!!!! Kärlek!
Elin; min lärdom; att jag är en trendsättare -haha, skojar bara.
Det jag lär mig är att vara äkta även i min hårfärg, albinoblond, pruplelady el brunett är inte jag. Och så lär jag mig att värdesätta alla utbildade och erfarna friösörer. Och så givetvis lär jag mig att knyta sjalar snyggt om huvudet 😉
och givetvis sitter ’det’ inte i håret!!!
Den viktigaste läxan är ändå det med äkthet och det är det som jag tar med mig att eftersom mitt mål är att vara sann så behöver jag se att det spelar in på fler aspekter än jag tidigare sett.
kram på er alla. Det känns jättebra idag när jag ser mig i spegeln, det svider lite på hjässan bara…
Hej kära Sofia…. Jag känner såååå med dej!!!
Jag har aldrig varit med om det, men bara att tänka tanken får mej att må dårligt…. i mage & hjärta, -kanske mäst i SolarPlexus!!!
Vad är det med hår och tänder som är sååå känsligt tro??? Är det vårat ”ansikte” utåt det handlar om? Är det ”vad-ska-dom-andra-tänka/säga”-rädslan?
Har du kommit på varför det var så tufft för dej, Sofia?
Kanske det är en förberedning inför Indien-resan? Kanske du ska se att du inte är ditt år? Kanske det skulle göra dej lite förvirrad i vem du är så att du är mera öppen & mottaglig under SunYoga-kursen?
Allt är bra, kära underbara vän…
Go’ kram från mej till dej 🙂
Du är fin hur än håret ser ut. En liten prövning bara. Kram!
Hej skrot-Fia ♥
Jag lider med dig , har varit med om nästan samma sak…
Förra sensommaren gjorde jag mig ljus med kopparslingor, blev jättebra! Sedan i november när jag skulle upp till Luleå på älskade ♥ farfars ♥ begravning tyckte jag mig att det hade vuxit ut/ tvättats ut, så det såg så där råttfärgat ut. Jag och min syster kom på att vi slänger i en skumtoning… Vilken skulle vi välja, jag ville ju ej bli för mörk… Mellanblod låter väl bra tänkte vi… När jag efter en stund skulle skölja ur det tyckte jag att det så himla mörkt ut, men tänkte att det blir nog bättre när man blåser det torrt. Nej PANIK jag var askgrå!!! Såg ut som en sådan där gammal gumma som har krymt rygg, rak akskgrått hår och sådär en 60 st katter…
Det var för sent för att köpa en ny toning, så jag överlevde kvällen, men for raskt iväg på morgonen och köpte chokladbrun som vi slängde i mitt hår innan begravningen. Det fick bort det gråa, men jag blev mörk, fast helt klart mycket, mycket bättre än kvällen före!
På vårkvisten när den färgen började nötas ut, fick håret en nyans av rosa.. Jag ringde min frissa, som dessvärre ej hade tid förrän ett par veckor senare, så när jag ÄNTLIGEN fick komma till henne ( hade varje dag uppsatt i tofs, det syntes ej lika mkt då) ropade hon högt, men herregud skojar du med mig, vad har du gjort! Min älskade frissa lyckades få mig fin igen, tur att de finns! Efter detta går jag hellre till salong än att testa hemma på egen hand…
Jag håller med de andra, klart du är vacker i vilken färg som helst! Hoppas du får en underbar resa! STOR kram min vän ♥
Gulle dig, Du är ju lika fin som alltid om ännu lite yngre…och tänk va indierna ska bli imponerade av din ljusa babyfjuniga lugg! Håret kommer att växa ut på ett kick i värmen, och du ser nästan ut som vanligt när du kommer hem! Kram på dig – snygging!
Åh sötaste dej, förstår din förtvivlan.. Jag är en toka själv som ska göra om mig hela tiden, fast tokigast blir det när jag inte mår 100% bra. Som sist, jag skulle baske mig bli blond igen… o min älskade frisör kämpade o kämpade.. Men jag passar ju inte som blondin längre… så många timmar hon lagt ner åt skogen o den mörka färgen jag hade hemma penslades i mitt skadade hår.. o sen blidde det en frisör i Falun, skämdes så för min väninna.. fniss..(så nu är man åter lila/mörk o har fått en tuff kort frissa…)
Men men…som sagt, ska man bli fin får man lida pin… Men allt blir bra.
Du är då vacker hur du än gör .. men trist när håret går av. Puss o kramisen på dig.. o fortsätt med inpackningar..