Be mästaren
Oj vilken dag jag upplevt. Inte mycket blev som jag planerat men säkerligen blev allt som det skulle. Det hopade sig (oros)moln från olika håll och jag tappade lite skärpa i sökandet efter solen. Men efter regn kommer solsken och nu är jag på rätt kurs igen. Tror jag…
Spelar väl ingen roll vart jag hamnar så länge jag följer ljuset, tänker jag.
På tal om moln så mötte jag otroligt mycket rädsla igår inför min kommande Indienresa. Mitt ego skrek i högan sky. Det jämrade, offrade och skamade mig från alla håll. Jag fångades för en stund i dess klor men tack vare nära vänner så kunde jag se bortom illusionen och finna kontakt med min inre sanning igen. Jag vet att jag ska åka. Jag åker i tillit. Jag åker för att möta mig själv och kärleken i mitt inre och kärleken till livet. Jag kommer sannerligen att få utmana fler rädda påhopp från egot, men så är det, det är egot jag vill be-mästra. Be mästaren inom mig att framträda. Låta kärleken segra. Där jag lägger min uppmärksamhet det växer. Jag väljer att se solen bortom molnen. Jag behöver aldrig tvivla, jag bara vet att den finns där.
Det är just för att det skriker så högt jag verkligen inser att jag behöver åka. Vad vore min livsväg utan min lilla (ibland stora) egoguide, den skriker vänster och då vet jag att jag ska gå i tillit åt höger 😉
Kärlek & Solsken
Fia
Ja det är märkligt vilken styrka i sina skrik Egot kan ha emellanåt.. Bädda kärleksfullt in Egot i en filt och säg att där kan det ligga och vagga – för du ska åka i vilket fall som helst. Du och Mästaren dvs Du <3
härligt sofia <3