Personligt
Upplyst tillstånd
Ärligt talat, när jag läst om Buddha och Jesus så har ett tvivel dröjt sig kvar i mig, kan verkligen vi människor uppnå ett sådant tillstånd som dem? Finns det ett medvetandetillstånd som upplyst?
När jag i juni 2010 åkte till Indien för att gå en kurs i Sunyoga så försvann mina tvivel. Där träffade jag Umasankars mamma och hon hade att ljus och en stillhet över sig som jag aldrig någonsin beskådat vare sig före eller efter mötet med henne.
När hon steg in (eg snarare svävade stilla) i rummet så förändrades energin. Vi alla kände av henne. Hennes ljus var så starkt. Och jag vet inte hur jag ska förklara hennes närvaro än med ordet – ljus. Ljus och stillhet är det jag minns att hon utstrålade. Mitt första mötet med henne var när vi gick fram en och en till henne där hon satt, och när jag kom fram så strök hon mina kinder och klämde om mina armar och axlar medans hon mässade välsignelser över mig. Vi talade inte samma språk, men energin i det hon sa gick inte att ta miste på. Hon uttryckte bara kärlek.
Kommande dagar då hon var där mäktade jag inte med att gå fram till henne igen, det var som att hennes ljus var för starkt, så jag nöjde mig med att beundra henne på någon meters avstånd. Hon var så vacker. Så ljus. Skir. Kärleksfull. Och alldeles ren av grace.
Jag minns att när vi hade timmar av långa lektioner så satt hon helt stilla, som i andakt, och bara VAR. Och jag kunde le åt mig själv som under samma timmar rörde mig konstant; satt, stod, kliade, drack vatten, åt, slumrade, sov, vaknade, gäspade, gick på toa, satt, busade med barnen, skrev, kliade, drack, gick på toa.. så där höll jag på i mitt oroliga sinne och kropp och hon, hon bara satt i sitt stilla varANDE.
Hon var den första människan jag träffade som var nöjd. Fullkomligt nöjd. Verkade vara i frid och ro med sinnet, kroppen och alltet.
Ända sedan den resan till Indien så har jag vetat att det finns ett tillstånd av frid att finna, och inte bara uppleva det en stund efter ett yogapass eller under en meditation utan att vi kan leva i det tillståndet. Vi kan leva i fullkomlig frid. Om det är att vara upplyst eller inte var för mig detsamma. Jag har sett en människa som utstrålar total värme, kärlek, ljus och harmoni – vad mer finns att önska för mig själv och andra än att vi ska få uppleva detsamma.
Här kan du läsa mer om min resa till Indien och Sunyogakursen.
Raise your vibration
Såg det underbara programmet Så mycket bättre, och jag förtrollas helt av Lisa Ekdahl, jag tycker det är ett ljus och djup över henne som är magiskt. Inspirationen till det är här inlägget kom dock när Little Jinder uttryckte sin rädsla för döden och när de andra pratade om att allt är energi så var hon rädd att bli typ en kotte i ”nästa liv”.
Jag kan verkligen förstå rädslan för döden, jag har alltid burit den med mig och det trots att jag också alltid haft förmågan att förnimma den andliga närvaron – närvaron av universum, gud och evigheten. Jag tror faktiskt att min rädsla för döden snarare handlar om att förlora kontrollen av det kända mer än att nå det okända. Och nu i skrivande stund så får jag en tanke om att min rädsla för döden kanske egentligen handlar om en brusten anknytning, men den tråden får jag följa vid annat tillfälle …
Åter till energin, den eviga, för det är där jag känner att lösningen ligger. Jag ser oss också som energi, att det är en pulserande livsenergi inom oss. Jag tänker att det är själen. En kropp med knopp blir bara ett fodral, det är själen som är magin i oss. Den som är livet.
För min egen del så märker jag hur yoga, meditation, deeksha, bön, naturen, promenader mm höjer min andliga spänst. Höjer min livsenergi (alltså kontakt med själen). Eller kanske snarare öppnar mig för livsenergin. Ordet energi kan vara lätt att förknippa med så mycket annat, men egentligen så handlar det om vibrationer. Vid låg vibration så påverkar det hela mitt mående och mitt liv, detsamma när jag höjer vibrationen. Och när jag kommer på att allt egentligen är vibrerande energi som jag kan påverka och använda mig av tycks livet väldigt magiskt.
Efter en minst sagt inspirerande morgon lyssnade till föreläsning och deltagit i workshop som Kommunikationsbyrån Panang höll om Sociala medier så slår jag nu äntligen till och kliver in i Instagram.
Jag vill verka mer, synas mer och bidra större. Och jag fullkomligt älskar marknadsföring. I just love it! Jag tänker ständigt på mitt varumärke, och i djupare tankar som vem är jag och hur kan jag bidra.
Kanske är Instagram en kanal för mig, kanske inte. Det får visa sig. Jag är i allafall inte rädd för att kliva in och prova.
Den enda och viktigaste anledningen att jag inte varit på Instagram tidigare är att jag vill vara en mer närvarande mamma och jag märker hur Facebook slukar min tid och energi vissa dagar och så vill jag inte leva. Jag vill vara här, jag vill vara mamma, medmänniska och yogi.
Men jag har saknat är en plan, jag är liksom en konstant sändare och mottagare. Så jag tänker nu lära mig att styra min sociala-medie-tid mer, välja var och med vad jag vill synas. Och sedan återgå till att vara en IRL-morsa.
Livet är här och nu, jag vill leva det och samtidigt inspirera andra att göra detsamma.
Följ mig gärna på Instagram, du finner mig med mitt namn savitanorgren
Mitt sökANDE
Jag hamnar titt som tätt i tankar om vad som är meningen med mitt liv, vad är jag ämnad att göra, vad brinner jag för och vad ska jag egentligen bli när jag blir stor.
Samtidigt som jag i stort och mycket lever det liv jag vill leva så dröjer sig ändå en känsla kvar av otillräcklighet och otålighet, som att det finns mer av mig som vill fram, vill förlösas.
Och sinnet vill leta yrken, utbildningar och fack att stoppa in mig i. Vill liksom få mig att passa in som en förlorad pusselbit. Men jag blir aldrig helt tillfreds som snigelmamman, yogaläraren, bloggaren, coachen, retreatledaren mm. Där är inte pusselbitarna jag letar efter.
Lösningen är inte vad jag gör. Lösningen är vad jag är. Alltså inte är i form av titel och yrken, utan är i min sanna essens.
Pusselbiten hittar inte hem förens jag sluter ögonen, andas stillsamt och upplever min själ. Jag är gudomlig, evig och fullkomlig i min energi. Och jordliga ting kommer aldrig fylla den närvaron som jag behöver – det kan bara själen ge mig. Göra mig hel och komplett.
Så när tankarna drar iväg med mig på resan, vad är meningen med mitt liv, vad är jag här för att ”göra”, behöver jag påminna mig själv om att jag är här för att uppleva själen i kroppen, själen i jordelivet. Själen är friden jag söker. Själen är min lösning, mitt hem och min mening.
Gå ur rädslan
Rädslan… okey, känn den och följ den i din tanke. Låt sinnet måla upp det värsta scenariot. Det värsta scenariot!!! Känn vad den bilden som sinnet målat upp gör med din kropp, dina känslor och dina handlingar. Känner du dig fastfrusen, paralyserad, isolerad? Vad händer med andningen?
Upplev vad rädslan gör med dig och ditt mående. Gagnar den dig? Gagnar den dem du har i din närhet? Kommer du till din fulla rätt när du är fullproppad med rädsla?
Så, scenariot du just nu målat upp – släpp det. Blunda och tag några långa andetag och återgå till verkligheten. Öppna dina ögon, se dig omkring. Se gärna ut genom fönstret om du är inne. Se på naturen och djuren, fåglar, katt, hund, flugor, fjärilar, rådjur… är rädslan där i natur och djur? Eller är det så att rädslan bara lever i människan sinne.
Det är klart det finns verkliga stunder då vi behöver rädslan, då den hjälper oss. Men när sinnet om och om igen målar upp skräckscenarion av att ”vargen kommer” så tillför den oss inget gott.
Jag tror att vi mår som bäst när vi återtar förmågan att vara mer som naturen och djuren. Naturen för ingen kamp mot livet, djuren räds inte morgondagen, både natur och djur lever i tillit och i stunden. Alltså lever i tillit till det som är.
När jag som människa är i rädsla mår jag inte bra och jag gör inte gott. Jag kan tillföra mitt eget liv och er andra mycket mer värde, värme och kärlek när jag går ur rädslan och in ett högre tillstånd av medvetenhet. Och det är inte svårt, det handlar om mitt val av inställning.
A miracle
is a shift in perception from fear to love.
A course in miracles
Rädsla är energi
Jag ser rädslan som energi, som när den får verka fritt med sin drivkraft orsakar oro, sorg, ångest, frustration och än mer rädsla. Den låser och blockerar. Känn bara vad den gör den när få inträde i din egen kropp och hur det då påverkar ditt liv. Rädsla kan förgöra.
Men eftersom den är laddad med oerhörd energi kan den också användas, användas till kärleksfulla ändamål. Användas till gott. Jag kan acceptera min rädsla, se vad den är – energi – och använda till gagn för världen.
Så länge jag ser rädsla och ilska i andra och i världen så väljer jag att göda just det med energi. Mitt fokus riktar denna energi. Och jag behöver göra mig medveten om jag vill ge min energi till att skapa mer oro i världen eller om jag ska använda min energi till att påverka världen så att den blir en bättre plats.
Och vart och hur kan jag påverka?
Jag behöver bara se mig omkring, se människorna jag möter och se vardagen jag lever i med värme, omtanke och medmänsklighet.
Att säga att andra ska göra världen till en bättre plats är att friskriva mig från ansvar. Jag och du kan också göra världen inte bara lite vackrare, utan mycket vackrare, genom att fokusera och välja att se det goda i människor och livet. Tänka gott, leva gott, göra gott. Det börjar och slutar inte där på andra sidan Atlanten – det börjar med mig.
Kärlek eller rädsla?
Det sägs att det bara finns två grundtillstånd, kärlek eller rädsla. Och att jag inför varje händelse, situation och möte agerar utifrån en av dessa. Oftast sker det automatiskt och jag inser inte att det handlar om hur jag agerar, med kärlek eller rädsla, än mindre att jag faktiskt (även om det sker omedvetet) väljer min reaktion eller syn på det jag ställs inför. Inför allt i livet väljer jag (medvetet eller omedvetet) att agera (eller inte agera, vilket också är ett val) med kärlek eller rädsla.
Jag tycker att det är svårt att greppa just orden kärlek och rädsla, de blir oftast för stora för mig. Så jag har utvecklat ett för mig enklare sätt att bli medveten om min reaktion. Jag tänker frid och stress istället.
Frid är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med kärlek. Frid, det vill säga ett lugn i kropp och sinne. Frid är också för mig acceptans. Jag accepterar det livet visar mig just nu, jag accepterar det jag står inför, människan framför mig, även mig själv. Jag accepterar och kommer till ro med det som sker. Det betyder inte alltid att det inte smärtar, tex sorgen efter mamma mötte jag efter en tid med frid. Det la sig ett lugn över mig, en acceptans att det var livets mening. Och jag lärde mig att sorg kan vara just fridfull.
Frid = kärlek, tillit, acceptans, avslappning, go with life.
Stress är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med rädsla. Stress, kopplar jag samman med oro, skuld, dåligt samvete mm. En känsla av att jag, andra, tiden och livet är otillräcklig. Jag jagar upp mig över händelser, människor jag möter, och även mig själv. Något är inte gott nog i denna stund, jag känner att saker och människor behöver ändras för att jag ska komma till ro. Stress är motsatsen till frid. Och när jag är i stress så gör jag motstånd. Jag strider med livet och det som är. Till skillnaden från fridens acceptans.
Stress = rädsla, motstånd, kamp, spänning (som i spänd), oro, work against life.
Så åter till valet. Jag står alltså inför alla dessa val, dagligen möts jag av människor, besked, händelser, situationer, nyheter och för att inte tala om min egen spegelbild – och mitt ansvar blir då att vara medveten om hur jag väljer, väljer jag att möta livets skeenden med kärlek eller rädsla, med frid eller stress. Så vad är mitt val i dag, att möta livet med frid eller stress?
Livet är magi
Livet är så himla spännande, som ett pussel att lista ut och med ledtrådar att följa. Det är iallafall så det känns för mig, att det är magi över livet. Till exempel …
För några veckor sedan, natten inför kursen Oneness Phenomenon and the Gift, så kom Maya Angelou till mig i en dröm. Hon var så tydlig och berättade om en boktitel, och när jag vaknade visste jag inte om titeln var till mig och manusen jag skriver på eller om det var en redan skriven bok, så jag googlade och fann den – Miracle of love skriven av Ram Dass. Jag har nu kommit över ett exemplar via Bokbörsen och känner förväntning att läsa den.
I ett annat sammanhang ”fick jag till mig” ordet Grace och bestämde mig för att låna hem och läsa boken Graceful Living av Agneta Nyholm Winqvist. Efteråt delade jag ett citat ur boken tillsammans med en bild på mig och taggade henne på Facebook. Hon återkopplade och frågade om hon fick låna den bilden och en annan bild av mig till sin kommande bok. Jag och fotografen Pia Hed Aspell blev förstås ärade och sa ja. Mitt i allt detta så blev jag ju nyfiken på vad det var för bok hon höll på att slutföra och ville ha bilderna till. Hon berättade att boken heter Från mörker till ljus. Och där kom magin till mig, för jag minns så väl ett samtal från en vän för några år sedan då hon sa ”Jag har fått till mig din boktitel, den ska heta – Från mörker till ljus”. Och här är jag nu, förevigad med två av mina bilder i just en bok som heter Från mörker till ljus. Det är dock inte min bok, men ändå … så himla magiskt!
Vi är omgiven av magi och spännande budskap, vägledning och ledtrådar att ta till oss – hela livet är magi.
Min dag
Har landat hemma efter helgens transformerande kurs, och det känns så bra. Jag känner att jag landar i mig själv, i den känslan jag har haft med mig hem efter varit i Oneness University i Indien. Imorse kändes det så lätt att kliva upp, jag bestämde mig under helgen för att göra en endagsfasta idag, det har jag i och för sig bestämt flera gånger förut men utan att lyckas, men imorse så kändes det lätt och ansträngningslöst. Jag la mig till och med hungrig igår kväll och tänkte att det här kommer inte gå med en fastedag imorgon, men jag har fortfarande inte känt hunger trots att jag varit uppe i 4 timmar. Jag fastar ordentligt, inga smooties och så, utan bara vatten, citronvatten och thé.
Jag har också tagit hand om min kropp, tog ett skönt bad och borstade kroppen mjukt. Tvättade håret med rasullera och efter det en hemmagjord hårinpackning med yoghurt, äggula, honung, olivolja. Och även lagt en fuktgivande ansiktsmask.
Har också bestämt ett commitment med min vännina Malin att vi ska göra en Sadhana (andlig disciplin/övning) varje dag under 21 dagar, och det jag valt är en 7 minuter lång andningsmeditation.
Det känns som sagt jättebra och jag kan se av mitt beteende idag att något har hänt, jag känner mig mer kärleksfull mot min kropp – och det känns inte bara lätt utan också bastant på nått vis, som om jag har bestämt mig.
Ser framemot kvällens yoga då jag bjuder på ett stillsamt Yinyogapass och får möjlighet att ge Golden Orb Deeksha för första gången. Livet är gott!
Ny deeksha!
I helgen har jag deltagit på en transformerande Onenesskurs Phenomenon and the Gift. Den 25 timmar långa kursen har varit i Stockholm men har letts direkt från guiderna på Oneness University i Indien. Så fort livesändningen började så kände jag mig hemma i hjärtat – love India!
Jag hade inte alls stora förväntningar inför helgen, kände mig snarare likgiltig och sinnet försökte leta anledningar till att avboka och stanna hemma. Men helgen försvann i ett nafs och jag kände hur mitt hjärta öppnades och transformationen tog vid. Det känns nu, så här dagen efter, helt fantastiskt!
Vi jobbade med våra intentioner (önskningar/drömmar), och lät helgens processer, meditationer, böner, deekshas att föra oss mot mirakler. Min enda intention inför helgen var att jag vill tycka om min kropp. Jag vill älska den och känna mig snygg.
Det kan tyckas ytligt men det är där jag är, för mig är det viktigaste nu att finna kärleken till mig själv. Och jag kan känna otrolig kärlek till min själ, och väldigt mycket kärlek till mitt sinne men jag har ännu inte haft förmågan att älska kroppen fullt ut, så det är min högsta önskan.
Vi blev också initierade till en ny högre form av deeksha GOD – the Golden Orb Deeksha. Golden Orb Deeksha ges genom hjärtat, till skillnad från ”vanlig deeksha” som ges genom händerna uppe på hjässan. Det ska bli magiskt att få börja ge denna deeksha.
Ps Är du också intresserad så kommer denna transformerande kurs tillbaka till Sverige även nästa höst, men innan dess, i vinter/vår kommer jag att hålla en Oneness Awakeningkurs, jag inväntar bara besked om jag då kan dela med mig av och initiera till GOD – Golden Orb Deeksha.