Personligt
Havsbad
Helgens fest kunde inte infallit mer väl, för efter Norges smärta som vi alla berördes av så kändes det tryggt och fint att träffa min familj. Det var min bror och hans fru som bjudit oss alla till Härnösand på 125-års fest (de firade sina vadera 50 år och även sin 25-åriga bröllopsdag).
Innan festen tog vi oss ut till havet där de har sina husvagnar uppställda, Oscar var så stolt när han fick vara med och sköta elden och jag och Maya tog oss inte bara ett utan två uppfriskande havsbad.
Jag känner än mer tacksamhet över livet, över min familj, över mina två friska barn,
jag är sååå tacksam att jag lever!
Kärlek till vårt grannland
Smärta, sorg och rädsla griper tag i mig innan jag somnar. Vart är världen på väg? Jag somnar med händerna knäppta i bön och ber för alla drabbade…. ber för oss alla.
Hjärtat hugger när jag på morgonen nu läser att minst 80 människor har dödats, de flesta av dem unga… jag finner inga ord. Det ofattbara händer återigen i världen.
Jag tror på att våra tankar och handlingar gör skillnad. Jag la mig igår med mina böner och min energi riktad till alla drabbade. Kanske är det inte bevisat att vår energi kan färdas så långt men jag fortsätter att tro det, allt jag tror på bevisar det för mig gång på gång. Så jag sänder mina tankar och min energi till alla familjer som lever mitt i all denna smärta just nu. Jag skickar healingenergi till alla skadade och ber om läkning.
Jag ber till mig själv att agera utifrån kärlek istället för rädsla. Och jag ber om att det är många som gör detsamma. Tillsammans kan vi göra skillnad. Jag vet inte vart världen är på väg, men jag vet att om vi är många som tar ut riktningen så kan vi avgöra dess öde. Jag vet att det vi fokuserar på växer. Jag ber att vi är många som väljer att låta vår kärlek växa så att kärleken sprider sig på vår vackra jord och rädslan försvinner. Jag minns ett ordspråk, förbarma inte mörkret, tänd ett ljus.
Idag tänder jag ljus och sänder min kärlek och energi till vårt vackra grannland.
Ullfors
Det gäller att fånga stunden, tänkte jag när vi fick en spontaninbjudan att komma och grilla hos vänner i Ullfors. Ullfors ligger alldeles utanför Tierp och vi satte oss i bilen och brassade dit.
Det blev en härlig dag och vi kunde fiska vid ån som rann genom tomten, barnen fick åka fyrhjuling och tomgasa i parkerad rallybil. Oscar och Maya fångade varsin aborre, varav en hamnade på grillen och Julia fick upp en stor gädda till allas förtjusning, men dess själ ville tillbaka i ån igen, sa hon.
Med ett löfte till barnen att nästa gång sova över lyckades vi till sist få dem till bilen och åkte hemåt i sommarkvällen.
Sommarlycka*
Law of attractions
Livet är gott idag. Och jag har bestämt mig för att känslan ska få sitta i länge. Det hjälpte mig så mycket att se filmen ”The Vortex, The Law of attraction in relationship” som jag lånade av Elin.
Jag tror verkligen på attraktionslagen, jag har upplevt den massor av gånger i livet, stundom är den verksam långa perioder i sträck. Jag vet också att attraktionen fungerar genom tankar och främst genom vibrationer. Att tänka och agera som om det redan är uppfyllt.
Men det blev ännu lättare för mig nu när jag såg filmen och kunde visualisera mig inne i The Vortex eller utanför. Jag ser The Vortex som en tornado och när jag befinner mig där (i livets flöde) så attraherar eller drar jag allt jag önskar till mig, det bara sugs lätt och enkelt in i tornadon.
Och lika enkelt kan jag försätta mig utanför, jag flyger ur tornadon när jag lägger min kraft utanför mig själv tex när jag väljer att fokusera på att förändra någon annan, döma någon annan, tro att det någon annan gör har med mitt välmående att göra och såklart att tänka negativa tankar.
Inne i The Vortex så vet jag att det är jag och bara jag som är ansvarig över mina tankar, hur jag mår och att den enda människan i hela världen jag kan ändra är mig själv och att jag kan välja hur jag vill leva mitt liv.
Smultronställe
Maya och jag fick mumsa i naturens alla gåvor när vi var hembjudna till Ulla på fika. Ulla är just nu min både högra och vänstra hand känns det som, hon är verksam som vice ordförande i Dalarnas Författarförbund och idag träffades vi och planerade inför kommande styrelsemöte.
Både jag och Maya förtrollades snabbt av Ulla och hennes mans ljuva smultronställe, en trädgård full med bär och grönsaker. Maya fick en bunke och kunde gå runt och plocka smultron, jordgubbar, hallon, gurkor, tomater, vinbär…. alles! Vi mumsade och åt så magen blev full och kroppen energifylld av alla nyttigheter!
Vår egen tomt växer vilt bland byggbråte, container och barack, vi försöker röja så gott vi kan och nästa projekt är att riva det gamla garaget medans byggjobbarna har semester. Bygget är tyvärr rejält försenat och vår inflyttning blir nog ca 6 veckor senare än vi tänkt. Men det gör inget, jag trivs förvånansvärt bra i Kråkslottet och kan än så länge nöja mig med att drömma om den dag vi kan flytta tillbaka.
Och nästa sommar kan vi minsann plocka lite bär i vår egen trädgård.
Solpennan
Jag är lite små nervös för idag skall jag träffa Solveig Bergqvist Larsson, författare , föreläsare och komedienne. Mötet gör mig nervös då hennes CV är imponerande och hon är så väl meriterad. Samtidigt är det jag som mailat och bett att få träffa henne. För när jag fann hennes hemsida Solpennan så drogs jag till hennes erfarenhet och hennes humor och jag kände att jag så gärna ville träffa henne, jag känner att jag har så mycket att inspireras och lära av denna kvinna.
Sagt och gjort, jag skrev ett mail och frågade om vi kunde ses, kamouflerade det lite med att Dalarnas Författarförbund skall medverka på ett av hennes framträdanden i augusti och att vi även kan gå igenom detta arrangemang och fick svar att jag gärna fick komma och träffa henne.
Så idag åker jag hem till henne och fikar, hoppas på att kunna uppträda normalt och att nervositeten släpper när vi ses…
På vårt planerade möte hade vi lite mindre än en timme att ses och det i sällskap av hennes väninna, så jag hann inte med alla mina frågor och tur var kanske det. Jag la band på mig så gott jag kunde och tänkte är det meningen så lär vi ju ses igen. Jag känner absolut att jag har mycket att lära och inspireras utav denna kreativa kvinna och hon var än mer ljuvlig än hon framstår på sin hemsida.
Bröllop
Vaknar till smattrande regn och kan inte förstå att det är måndag, då det absolut känns som söndag. Är tacksam över att regnet valde att ha uppehåll mestadels av dagen igår då vi var på våra goda vänners bröllop. Bröllopet var utomhus på en underbar plats alldeles utanför Falun, Bodegan, en sandriviera vid Runn.
Jag var utrustad med ett glatt humör, kärlek i hjärtat och en trave näsdukar (som gick åt) och njöt för fullt av den ljuvliga bröllopsfesten!
Hittade taggen
Jag fick till några avgörande händelser igår som fick det att vända. Jag tog min morgonpromenad även fast jag upplevde motstånd och gjorde sen yoga på gräsmattan. Jag pratade med en vän om hur jag mådde och på kvällen pratade jag också ett långt och fint samtal med Nogge…
Jag lyckades faktiskt i samtalen finna ut var taggen satt och vart det gjorde ont. Och när jag väl fick uttrycka smärtan och låta tårarna rinna så lättade dimman och ljuset började skönjas i horisonten.
Tacksam!
Taggar
Efter att Macreparatören skruvat åt en skruv i styrplattan och jag betalt 495 kr så var datorn klar att använda igen…
Känner jag mig låg idag. Det har landat något tungt i huvudet eller kommit upp något mörkt från mitt inre. Jag kan inte lokalisera vad det är, bara att jag känner mig totalt nere. Tårarna har bränt i ögonvrån, huvudet har varit blytungt, precis som sinnet och tankarna… jag har ingen aning om vad det är. Kan det vara sviter efter mitt sockeråterfall igår med tårta när vi firade Nogge som fyllde år eller är det pms´n som bestämt sig för att göra tufft avtryck.
Ingen aning. Inte för att det spelar någon roll. Jag upplever det som det är och försöker att inte analysera det, som jag annars är expert på att göra. Nu är det så här jag mår idag och sådana dagar klarar jag av att leva också. Livet är en dans på rosor och ibland sticker man sig på taggarna.
Möhippa
Intensiv och underbar dag upplevde jag igår när vi överraskade vår fina vän Marie med möhippa. Den började med Zumbapass och avslutades med fin middag med utsikt över Siljan, däremellan fick hon åka Rodel och ’mysa’ runt på TisdagsKul i Rättvik utklädd till sierska och lägga spådomar till folket och hålla skrattyoga-pass på torget, oj vad vi skrattade!
Datorn är inlämnad på lagning och jag hankar mig fram lite lätt här på bloggen tills den är tillbaka…. ses snart igen!