Personligt
Börja jogga
Äntligen har jag börjat jogga. Jag har gjort några tappra men snabbt övergående försök genom åren utan att fastna för det. Men skam den som ger sig, nu är jag där igen, har knutit på mig skorna och skaffat tights. Joggtempot är lågt, benhinnorna värker och jag flåsar… så det blir många många intervaller (gå – jogga – gå – jogga – gå – gå – jogga – gå) under mina 4 km. Jag har varit iväg 3 gånger den senaste veckan så jag är mäkta stolt över mig själv.
Lambi
Välkommen till Lambi och tävla om mig som din yogainstruktör!
Här finner du tävlingen: Lambi Quiz Yoga
Alla känslor
Möter dagligen en inre konversation om att vissa känslor inte är tillåtna. Att vissa, det vill säga ”de dåliga” behöver gömmas eller tas sig förbi eller ändras. Och som tur är kom jag i kontakt med terapi och Oneness. Genom terapin har jag lärt mig att våga tillåta känslorna att upplevas. Och detsamma är det med Oneness, jag lär mig att stanna med det som är. Stanna med känslan som känns.
Och det bästa av allt, är att jag lär mig att alla känslor, precis alla, är en del av att vara människa. Jag behöver både, avund, vrede, sorg… – alla känslor är livsnödvändiga för att vara en hel människa. Det är när jag inte accepterar dem som jag lider. Känslan i sig kan vara smärtsam men det stora lidandet skapar jag själv genom mitt motstånd mot det jag känner.
Någonstans präntas vi in att vissa känslor inte är tillåtna, eller kanske till och med farliga. Vi präntas in det av andra människor som blivit itutade samma koncept.
Och jag tror helt och fullt att jag lider som mest när jag inte accepterar det som pågår i mitt liv och i mitt inre. När jag kan finna ro med att det är som det är, det känns som det känns – det finns inget att ändra – så infinner sig friden.
Jag kanske då kan se att det jag avundas är något jag längtar efter. Och att vreden är en energi som kan bli till en positiv kraft i mitt liv. Att sorgen är vacker och full av kärlek. Det gör inte att det känns mindre men det gör att jag släpper kampen mot det som är naturligt i oss alla – känslorna. Jag tillåter mig att känna. Jag tillåter mig därmed att vara människa, med allt vad det innebär, tårar och skratt, i regn och solsken. Vad vore livet utan motsatser? Vem vore jag utan alla mina känslor?
Fria och levande
Sitter på Kulturhuset i Leksand och skriver. Känner mig lycklig över att jag mer och mer tar för mig av livet. Det är en konst att vara livsnjutare – vara levande. För mig är det enkelt att fastna i invanda mönster som präglat människor och samhälle i generationer – det svåra är att bryta gamla beteende och skapa nya.
Jag märker hur mitt ego (min rädsla) vill skuldbelägga mig och ge mig skam när jag bryter mig ur mitt välupprepade mönster. Det är lätt(are) att dra sig tillbaka i hjulspåren igen. Lätt men fegt.
Just med mitt skrivande så har jag fått kämpa… mot egot (rädslan). Inte så att jag skrivit mig blodig 12 timmar om dagen utan mer så att jag byggt upp hinder framför datorn så jag inte ens tagit mig dit. Det värsta är att armen fått kramp när jag skriver, energin har blockerat sig. Men nu har jag skrivit ändå, om än kort och ofta och jag känner hur det lossnar. Armen värker mindre ju oftare jag skriver. Tadaaaaaa 🙂
Jag trampar alltså upp nya hjulspår. Ger sinnet något positivt att förankra vid istället för den gamla bojan. Jag känner mig friare för varje dag jag skriver.
Det krävs mod, passion och disciplin för att börja på något nytt. Och ju mer vinst på andra sidan desto större kamp utsätter egot oss för. Men det är värt det. För det enda vi upptäcker är att egot (rädslan) är en illusion och vi blir fria, fria att leva det liv vi vill leva. Fria att leva som dem vi är ämnade att leva. Vi blir levande!
Min passion
Efter föreläsningen med Annelie Pompe så blir det än tydligare för mig vad min passion är. Jag skulle kanske önska att min passion var något mer nervkittlande som att bestiga de högsta bergen eller dyka med ett andetag i de djupaste vatten, men min passion är något osexigare och mer stillsamt – jag är passionerad i att lära ut hur att leva ett andligt liv. Precis så som Annelie verkar göra, leva helt och fullt som den hon är och följa den lilla rösten inom med de stora drömmarna.
Min röst viskar om att hjälpa människor upptäcka den andliga kontakten inom, så att de finner och lever sin passion och glädje – låter själen leva genom dem.
You teach best what you have to learn most, sa en klok kvinna till mig en gång, och den frasen lever kvar. Det jag älskar att lära ut (har alltid sett mig som en lärare) är det jag själv som mest behöver lära mig. Så jag fortsätter att hålla hårt i passionens livlina, den är livet och den är vägen.
Vårliv
Jag känner vårkänslor, som om varje cell vill vakna till liv. Så jag bestämde mig för att ge hela systemet en boost av livsenergi, de gröna drinkarna har återuppstått i mitt kök (haft ett litet uppehåll med dem en tid) och faktiskt så köpte jag mig ett par joggingskor idag och ny jogg-outfit. Nu är målet att höja energin med svettdroppar och klorofyll.
Var och lyssnade till Annelie Pompe idag och efter den timmen så var inspirationen än mer på topp, vilken kvinna, vilken äventyrare, vilken inspiratör. Får du chansen, så gå på en föreläsning med henne!
Medvetande
Först när jag bläddrade i den så kom tanken att den verkade så tråkig, alldeles för vetenskaplig för mig som gillar att läsa på känsla. En läkare som skriver om kroppens förmåga att läka sig själv och den oerhörda visdom vårt medvetande besitter. Och hon skriver så bra, sammanväver känsla och forskning på ett sätt som tillfredsställer. Du kan läsa den om du har en sjukdom som du vill läka eller om du som mig känner dig hämmad i vissa delar av livet och önskar tillföra mer livskraft. När jag läste boken blev det en natt av bladvänderi.
Den inspirerar till att leva ett liv i hälsa och full glans av vårt sanna jag. Jag tycker boken är jättebra, så den hamnar bland mina boktips.
Medvetandet är starkare än mediciner
Dr Lissa Rankin
Allow yourself
From a spiritual perspective having and being are the same thing.
You can have whatever you are willing to be…
… so your state of being, that you allow yourself
will determine what you have and it will also determine what you don’t have.
Marianne Williamson
Ge sig hän
Bloggen kan komma och halta ett tag, jag tränar mig på att lämna över mig själv till Livet mer och mer och då vet man aldrig vad som händer, andan (läs: anden) kanske faller på åt annat håll. Det är mycket som pockar på inom mig och vill ut och jag ser hur mitt kontrollsystem står och granskar och håller emot. Vågar liksom inte ge sig hän helt och fullt. Så jag utmanar rädslan som vill ta spjärn att istället öppna och släppa fram…
Därav tillåter jag mig att ha mindre måsten och mer frihet – så att jag kan omfamnas av kreativiteten när den flödar.
Onenessdag
Onenessdag
– : kärleken till dig själv : –
Lördag 7 mars
Jag bjuder in dig som är deekshagivare och redan gått Oneness Awakeningkursen till en Onenessdag. En dag där intentionen är att läka inom oss själva, förlåta oss själva och öppna oss för kärleken inom. Via processer, yoga, meditation och deeksha så vägleds du genom dagen och öppnar dig än mer för det gudomliga inom.
Datum och tid
Lördag 7 mars, kl 10.00-17.00
Plats
Kulturhuset Svanen (IOGT NTO) Hesseliusgatan 1, Borlänge
Kostnad
700 kr
Kursavgiften betalas kontakt på plats alt mot faktura (meddela isf din fakturaadress vid anmälan).
Anmälan
Senast 3 mars, mail@sofianorgren.se
Övrigt
Medtag egen lunch/fika, yogamatta, filt, anteckningsbok/penna.
Förkunskaper
Deltagit i en Oneness Awakeningkurs
Tema
Kärleken till Dig själv