Ensam
Ensamhetskänsla slog till hårt igår. Som barn var jag alltid rädd för ensamheten. När jag nyss var till Bara Vara och där ”hittade” lilla ensamma lill-Fia i kuvösen så kan jag se ett samband. För mig är det nu sant att där började min ensamhetskänsla.
Nu väljer jag ofta att vara ensam, trivs med att vara ensam. Men igår kom jag till ännu en insikt om mig själv. Att vara ensam och känna sig ensam är för mig olika saker. Igår hade jag inga problem med att vara ensam, däremot så kom en för mig obehaglig känsla av ensamhet upp – och den ensamhetskänslan är riktigt stor.
Det ironiska är att jag just den här helgen är mycket ensam är för att Nogge är på Bara Vara. Han är där och tar hand om sig på bästa möjliga kärleksfulla vis. Och givetvis får jag möjlighet att ta hand om mig. Jag var inte förberedd på vad jag skulle ta hand om bara. Men nu vet jag. Jag skulle ta hand om min ensamhetskänsla och min lill-Fia.
Så min tänkta myskväll igår som jag hade planerat med ett glas rött och en tidning, slutade med att jag låg på golvet och grät.
Och inte behövde jag uppleva ensamhetskänslan ensam heller – kärleksfulla goa Morris var hela tiden vid min sida.
Så fint att du vågade släppa fram ensamhetskänslan och tack för att du delar med dej, kära go’a & fina Sofia! 🙂
Massa kärlek på dig vännen. Det är alltid en kamp att vara själv. Men man går ändå ur den lite starkare för varje gång. Du är duktig.
Kramar om dig