Familjeliv
Fredagen var fylld med barn och familjetid. Jag tänkte skriva att jag fått en så fin stund med barnen, men det är ju faktiskt så att det är något vi vuxna behöver ta oss, tid till barnen. Och många gånger är jag oerhört bra på att vara här hemma som ett moderligt ankare i köket och barnen rör sig runt omkring och vissa dagar tar jag mig en nivå djupare i mötet med dem och får till de här riktigt fina stunderna.
Och behållningen till mig var enorm, jag fick så många skratt och så fina samtal. Och när vi var ute och jag gick bredvid Oscar och strök honom på ryggen då la han sin arm runt min rygg och vi gick länge och höll om varandra.
Maya hon plockade fram sina frisörgrejor, vilket hänt kanske två gånger förut i hennes 6-åriga liv och jag fick vara kund länge, länge. Jag satt på golvet och blev fullt ompysslad av Maya och hennes lite yngre och hårdhäntare assistent som begrundade varje rörelse Maya gjorde och sen gjorde detsamma. ”Du har en flintskallig rand här” sa Maya och drog fingret i min mittbena.
Vi däckade i soffan hela högen, förutom Izabelle då såklart som somnat utsträckt i sin säng, själv låg jag ihopklämd bland sprattlande barnsben och hyssjade åt dem att vara lite tysta när jag ville se The Voice, muttrade åt Nogge att vi behöver en större soffa.
Då var mammalyckan fylld till bredden och jag önskade en egen plats framför teven med en kaffekopp i ena handen och en DubbelNougat i den andra.
Underbart Fia, sådana dagar är fantastiska, när man verkligen känner att man varit MED barnen och inte bara ”till för dem”! Kram