Förväntningar

Jag kan tydligt ser hur mina förväntningar påverkar mitt mående… och beteende. Att ha förväntningar på mig själv stressar mig. Jag kanske förväntar mig något som jag inte kan leva upp till. T ex så har jag höga förväntningar på mig själv som mamma och när jag inte lever upp till dem så blir jag besviken på mig själv och jag hör hur mitt ego dömer mig. Mina förväntningar på mig själv som mamma är så gott som alltid för höga, det är inte många stunder jag känt mig lyckad – så självklart påverkar det mitt mående och vad för energi jag sänder ut till barnen.

Sänder jag ut att jag är misslyckad eller sänder jag ut känslan av att jag är bra nog.

Jag har tokhöga förväntningar på mig själv och jag ser tydligt hur de hör ihop med min Vuxnabarn och medberoendeproblematik – jag har lärt mig överlevnadsstrategin att prestera för att bli accepterad. Med känslan av att jag inte duger som jag är, kanske jag bli älskad för det jag gör.

Dessa förväntningar har jag givetvis på andra med, vid närmare relation oftast högre förväntningar. Förväntningar är ju ett egots spel, ett spel som går ut på rätt och fel, bra och dålig, tillhöra och exkludera. Att förvänta är att mäta, jag har någonstans en måttstock som jag mäter in dig med, kvalificerar du dig. Kvalificerar jag mig. Oftast är svaret – nej, det gör jag inte. Och då är det ju inte så svårt att förstå att dömandet fortsätter mot andra. Faller jag så faller du, skriker egot.

Det är så himla tröttsamt att vara medberoende, hålla upp dessa måttstockar och mäta in beteenden och resultat i. Tacka vetja själen, den dömer ingen, inte ens mig själv. Den låter alla vara som de är, låter dem komma när de vill komma, göra vad de vill göra, reagera som de regerar. Den säger inte att jag duger gott som jag är, den håller om mig hårt och varmt tills jag verkligen känner att jag är mer än duglig, jag är älskad som jag är. Och det är du med.

Ta gärna en stund och fundera över dina förväntningar, på kroppen, hälsan, jobbet, barnen, kollegorna, vännerna, släkten, maken, frun, utseendet, åldern, sommaren, semestern, julen… stressar de dig?

Tänk om vi kan släppa förväntningarna, eller sänka dem. Och acceptera allt och alla som det/de är – inklusive oss själva. 

 

2 kommentarer till “Förväntningar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *