Förvirr-ande

2015-11-28

Förvirrad är nog rätt beskrivning på mitt tillstånd den sista tiden. Förvirrad över vart min passion till bloggandet tagit vägen. Förvirrad över känslan av att böckerna (läs: bokmanusen) glider mig ur räckhåll, känns som det heta svalnar. Förvirrad över yoganinriktningen som kallar. Förvirrad i den fas jag är i och förvirrad över vart jag är på väg.

När jag var i USA och gick utbildning i Trauma Yoga så kände jag att här har jag passion, intresse, mening och glädje – i att jobba mer terapeutiskt och ”inåt” med yogan. Jag bestämde mig där och då, och när jag kom hem så avbokade jag min Kundalini Yogalärarutbildning som skulle starta och ske 2016. Jag kände att jag måste återvända snart till USA och lära mig mer, och planerar att resa tillbaka för att gå ännu en utbildning inom Trauma Yoga och även läsa 12-step recovery yoga. 12-step recovery yoga väver samman 12-stegsprogrammet och yoga. Alltså lösningen som jag finner den nu, 12-stegsprogrammet, yoga och min relation med Gud.

Kundaliniyogan är med mig, och min tanke är att jag läser utbildningen 2017 istället, men vad vet jag vad livet vill med mig, förvirrad som jag är. Känner mig som ett löv för vinden som bara åker med. Fast det känns som jag snarare står still, och kanske är det den känslan som förvirrar mig mest, van att vara på språng med ett ben i luften som jag är.

Men trots förvirringen som egentligen bara härrör till ”vem i all sin dar ska jag bli när jag blir stor” så känner jag mig väldigt tillfreds med den jag är just nu. Hon är rätt skön den här kvinnan som jag (min själ) lever i.