Fram gång

2013-01-31

Det tog en tid innan kroppen förstod att den inte behövde leta blint med handen på nattduksbordet varje morgon efter glasögonen. Minns att det höll på ett tag innan ”letandet” upphörde efter det att jag gjort min laseroperation.

Samma sak är det med stressen, kroppen drar som en scanning genom hela systemet ibland på upptäcksfärd över den alltför välbekanta känslan av stress, oro och den fasta klumpen i magen och lyckligtvis är rapporten efter scanningen alltid densamma – tomt. Istället för mörka moln och ett tryckande oväder är det bara luft, space och rymd. Det är öppet och rent.

Jag minns alltför väl måndagsmorgnar (de flesta vardagsmorgnar för den delen) med den där tryckande känslan i magen. Den gnager sönder själen och självaste livsglädjen (vilket givetvis är samesame, själ & livsenergi). Nu är jag bara så innerligt tacksam att jag inte upplever den nå mer, att jag inte känt den under det senaste året. Jag är samtidigt tacksam att jag minns känslan, för det gör mig tacksam att den är borta och ersatt med frid. Och så håller minnet mig ajour med vad jag vill uppleva, det håller mig på banan. Det påminner mig om att gå den väg jag vill gå. Finns inte en löneutbetalning eller titel i världen som kommer få locka mig ur friden och livsglädjen nå mer. Och förresten så inser jag nu att verklig framgång är att leva i full blomstring av själen, att låta livsenergin fylla hela ens väsen.
För mig betyder framgång att ❤ gå – fram ❤ längs min livsväg och ingen ingen annanstans…