Goa Indien

Det är verkligen goa Indien! Jag fortsätter att förundras (i mitt sinne/ego) hur jag verkligen kan älska det här landet så mycket, vet inte vad det är för när jag ser mig omkring så är det rörigt, rökigt (de eldar högar av sopor här och där), smutsigt, skräpigt och ett evigt tutande på alla fordon mitt i trafikkaoset och myllret av människor – jag ser och förundras men känslan är total kärlek, hjärtat öppnar sig och slår ut som väldoftande Farangipani – i Indien känner jag mig hemma.

Det är människorna, landet och kulturen mitt hjärta klappar extra för. Jag älskar människorna här, möter så mycket värme och vänlighet i deras ögon… och glädje. Människorna i Indien är glada och trevliga.

Just den här resan har handlat om människor och relationer. Vi i vår familj har vi kommit varann närmare igen, så som vi gör när vi har lediga dagar tillsammans, det känns gott i mammahjärtat att få boosta upp familjenärvaron. Vi lärde också känna en underbar familj i Candolim, vi tog med deras barn en dag till vattenparken, det var fantastiskt att se mötet våra och deras barn emellan. Det var med sorg i hjärtat vi skildes åt när vi for hem, men med adresserna utbytta ska vi brevväxla.

Barnhemmet ASRO som vi skulle besöka för att skänka kläderna till visade sig ligga två timmar bilresa från där vi bodde. Så vi bad en taxichaufför som vi lärde känna att köra oss till ett annat barnhem i närheten men just den dagen vi gick till honom med våra väskor för att få skjuts till barnhemmet så var han på annan körning hela dagen. Då bad vi en annan chaufför att skjutsa oss till ett barnhem i Calangute. Han släppte av oss vid ett dagcenter visade det sig, en skola som heter Inspiring Light och ingår i Educators Trust India. Det är ett fantastiskt ställe, de har tre skolor (dagcenter) i Goa och varje morgon åker de runt med en buss och hämtar upp barnen i slummen. Barn som har föräldrar men vars föräldrar jobbar eller tigger på dagarna och barnen lämnas ensamma i slummen. Deras hem är bara enkla slitna vindskydd. De lever otroligt fattigt. De här barnen skjutas sedan till dagcentren och får frukost och undervisning, b la engelska och lunch. På eftermiddagen skjutas de tillbaka igen för att hämtas nästa morgon. Barnen tas även om hand hälsomässigt, tvättas och plåstras om. De tar dem till läkaren och tandläkaren vid behov. En av dagarna då vi var dit hade tre av barnen varit till tandläkaren. Det jobbade bland annat en engelsk lärarinna där som volontär, hon hade kommit dit i november efter sin pension för att jobba två månader, men hon hade förlängt det till tre, fyra.. till fem månader.

Jag kan verkligen rekommendera deras verksamhet för någon som vill jobba som volontär (från 14 dagar till hur länge man själv önskar), de har alla möjliga behov och de anpassar volontärarbetet efter ens egna egenskapar och kunskaper. Via hemsidan kan man även donera pengar till verksamheten. Vi skänkte kläder och skor som vi tagit med hemifrån och det blev väldigt uppskattat, behovet är stort, de är som sagt väldigt fattiga och har knappt egna kläder.

Mest var våra dagar lata i solen och svalkande i poolen eller havet. Goa har ljuvliga ständer. Men vi åkte även på flodtur och Krokodilsafari och fann en 2,5 meters bjässe bara någon meter ifrån båten. Du kan se hans iakttagande öga här nedan.

Familjen var nöjda efter våra två veckor i Goa, själv hade jag gärna stannat några veckor till. Men men, jag har en känsla av att vi kommer återvända en dag…

Goa Indien

Goa

Crocodile eye

Mina böcker

Min Buddha

Inspiring Light Goa

Inspiring Light Children

Health care

Våra nyfunna vänner

Mammalycka Mammalycka Goa

Happy India

Heliga ko Ber om att få komma tillbaka...

 

Kommentarer till “Goa Indien

  1. Kondora Landby

    Låter heeeelt fantastiskt Sofia! Det är såna NÄRA-resor som binder ihop familjer och ger barnen en fin gåva att bära med sig och dela med sig till andra av. Både när de blir familj själva i vuxen ålder, men även till sina medkompisar från NU.

    <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *