Gråmulna dagar

Jag ser att det är en gråmulen dag som de flesta dagar i november, men allt känns annorlunda. Jag bara fortsätter att le inom mig. Sinnet är där och tjattrar i periferin, vill gärna lägga sig i vad jag ska skriva nu och hur jag ska vara. Men de gamla harangerna om att människor lär störa sig på mig om jag fortsätter att mässa ut mitt välmående, att jag inte borde vara så oförskämt glad… för att inte tala om nöjd, att jag borde oro mig för framtiden istället för att sitta här och ta in nuet… det finns så mycket tjatter där att betrakta. Jag betraktar det och drar en lättnadens suck att jag inte låter det kroka i nå längre. Det tjattar. Jag hör. Men jag reagerar inte. Jipiii, jag är fri.

Och jag bryr mig inte ett dugg om er som stör er på mina blogginlägg och facebookstatusar, jag råder er att hålla er undan för eran inre frids skull om ni drar igång något pga mig, håll er borta isåfall för det kommer bara mera. Mera kärlek, mera sinnesro och mera glädje… det bara fylls och ju mer jag bekräftar det ju mer växer det. Det är ju egentligen så för dig med. Att ju mer du gläds åt dig själv, ditt liv och för att inte tala om andras, desto mer får du att glädjas åt… och så funkar det givetvis åt det andra hållet med, om du förstår.

Jag ser en vacker gråmulen natur, den vackraste novembermånad jag någonsin upplevt hittills i mitt liv. Det är så mycket vackert att njuta av, alla vänner, alla skratt, alla samtal med barnen, alla pussar från Izabelle (som hon numer överöser oss alla med, saker, ting, djur, människor… hon sprider sin kärlek överallt). Förr var jag mest lycklig över stort, stora skeenden i livet, nu är det lycksalighet varje dag, för massa smått som känns så stora. T ex de här snygga gummistövlarna som Gunilla gav mig eftersom jag trampade runt i lera med mina tennisdojjor sist vi var ute och gick. Och nu är jag så tacksam för dessa och tycker de är så snygga att jag använder dem hela tiden och inser att jag måste köpa mig ett par fulstövlar till nästa runda vid åkrarna. Och om bara en timme kommer gamla jobbarkompisar hit med lunch och för att få deeksha och jag ler redan nu åt allt surr, tugg och skratt jag kommer få uppleva. Livet är gott och ni ska veta alla ni som delar stunder (i stort, men mest smått) med mig hur mycket jag verkligen uppskattar er.

♥ Kärlek

 

4 kommentarer till “Gråmulna dagar

  1. Sofia Savita Norgren Inläggsförfattare

    Lena, haha nu skrattar jag också till tuggummi-hjärtat – tack för den bilden på nöthinnan 😉

    Jag ser framemot att träffa Dig framöver Helene, det blir när det är meningen. Allt är omhändertaget och allt är som det ska. Ditt sökande tar säkerligen slut, det är skönt när sökandet stillar sig, samtidigt som jag tror att det är meningen att växandet fortsätter. Livet är en skola, den vackraste av alla skolor, fylld av kärlek och värme.
    Vi ses!

    Kärlek & Solsken till er alla <3
    Kram Fia

  2. Helene

    Kan någon reta sig på ett kärleksfullt budskap undrar jag? (du skriver att folk stör sig) Jag kommer följa bloggen och tacka för att jag hittat hit (tack Lena Landby). Tackar dig för att du sprider kärlek.
    Jag avundas dig som har hittat en mission här i livet. Och – jag kommer när du har en kurs i vår! Sökandet tar aldrig slut. Kanske har jag sökt färdigt efter din kurs 🙂 ?
    Det är lite ont om stålars nu, annars hade jag gärna kommit upp till nästa helg.

    Vi ses!

  3. Lena Landby

    WooHoooo…Härligt Fia! Alla har val att vara i sitt Ljus eller mindre ljus – alla har valet att låta avund, irritation m.m. styra livet, men jag tänker så här: Om de bara visste så härligt det är att vara mitt i Härligheten!!! Jag önskar alla kude ”ge” sig den gåvan – om så bara ge sig en månad av hela livet att befinna sig här i Härligheten. För jag känner som du – coachad av dig – att hur grå än en månaden november är i färg, så visar mig Universum Ljus och hur mycket som helst att vara glad åt som föder enorma tacksamhetskänslor i kroppen. Jag ser hjärtan överallt, på marken i lövhögar, i grenverk, och t.om hade ngn på torr asfalt spottat ett hjärta med ett tuggummi i och då skrattade jag högt av glädje! Dofter, seende, hörsel, känsel och alla sinnen njuter av stort som smått och det är fantastiskt – för jag säger som du: det kommer mera <3 <3 <3

    Jag lever i kärlek och Ljus och andas detsamma. Fyller mina lungor av det underbart friska syret och det går runt i kroppens system – fyller mig med enorm livsenergi coh det kan ingen ta ifrån mig <3

    ALL kärlek vännen och Go Go Go girl – you rock (läs strålar)!!!

  4. Maria

    Jag håller med dig Fia. November är vackert, så många nyanser i det grå. Vilsamma färger. Fortsätt sprid ditt budskap – med storstövlarna på – det behöver världen så väl! Kramar och <3 till dej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *