Husgrubbel

2010-01-26

Jag och min make har ett stort beslut framför oss. Vi känner oss trångbodda och överväger därför att bygga ut huset alt att köpa ett nytt.

Jag har nog gått och grubblat på detta länge egentligen. Det var ca 2 år sedan en arkitekt ritade ombyggnaden åt oss. Ungefär lika länge sen som banken beviljade oss lån för detta. Rotavdraget borde ju underlättat detta beslut. Men Icke! Ändå har jag/vi inte bestämt oss ännu och satt planerna i verket.

Samtidigt som jag älskar vårt hus så har jag en längtan efter ett annat större hus och med bättre läge.

Men det nyttigaste för mig i dessa lyxgrubblerier är att jag finner rädslor inom mig själv.

Jag upptäcker att jag är rädd att flytta utanför min ”trygghetszon”. Törs knappt skriva hur nära den zonen är. Om jag uttrycker mig så att den är så nära att inte barnen skall behöva byta dagis och skola. Dvs min rädsla får mig att söka ett hus ett stenkast bort, nån grannes eller så. Hör själv hur patetiskt det låter…

Jag är också rädd att ta ett beslut överhuvudtaget – har ju grubblat lite för länge på detta nu känner jag. Börjar bli less på mig själv och mina tankar. Jag identifierar mig själv som en person som snabbt tar ett beslut, ibland rätt, ibland fel, spelar mindre roll – jag beslutar mig! Jag har nu svårt att se att jag är passiv i detta beslut. Känns som jag kör runt, runt, runt i rondellen och aldrig vågar vika av. Blir väldigt yr i huvudet till slut…

Yrsel – har hört att Yoga och frisk luft lär hjälpa!