Lill-Fia

Jag har träffat en söt liten tjej. Hon gömde sig djupt i mitt inre och jag fick öppna dörrar i helgen för att hitta hennes gömställe. Hon hade gömt sig väl ända sedan födseln. Födelsen till detta jordeliv började traumatiskt, först svalde hon fostervatten och höll på att dö. Hennes fysiska räddning blev en kuvös. Känslomässigt upplevde hon ensamhet och övergivenhet. Inte hade hon en aning om dom kärleksfulla föräldrarna som stod och längtade så efter henne, kikandes genom en fönsterruta. Fulla av kärlek stod dom med en varm famn som hon inte kunde ligga i just då. En hel familj längtade efter henne. Ovetandes om detta låg det lilla flickebarnet och upplevde övergivenhet.

Stora rädslor för ensamhet och att bli lämnad har präglat denna lilla flicka hela livet. En känsla av att ingen ser henne på riktigt är hennes stora sanning. Fast hon ser kärleksfulla människor som ser henne varje dag och ger henne oändligt av närhet och kärlek så bär hon ändå på dessa rädslor.

Ingen kan fylla hennes tomrum. Ingen kan ta bort hennes rädslor. Och gud vet hur många som har försökt. Kärleksfulla föräldrar som hela tiden överöst henne med kärlek.

När jag kom till Bara Vara i onsdags hade jag inte en aning om denna lilla baby. Och än mindre kunde jag förstå hennes stora sorg som hon svalt ner. Och den kraftfulla ilskan mot världen som övergett henne försökte hon bära i sin lilla kropp.

Dom här dagarna har jag ägnat åt att leta fram henne. Se henne. Ge henne näring genom att vara där. Möta upp henne i hennes sorg och ilska, hjälpt henne att tömma ut den ur hennes kropp. Så att hennes kropp skall få frid. Jag har insett att ingen kan fylla hennes tomrum förutom jag. Det är min kärlek hon väntat på. Det är mig hon varit arg på. Det är utan mig hon känner sig ensam. Det är jag som har övergett henne – det är bara jag som kan trösta henne och ge hennes liv till fullo åter!

Hon och jag blir hela tillsammans!

Och vi har så mycket att ta igen. Vi har så mycket känslor kvar som behöver läka ut. Och att inte tala om alla skratt. Vi ska leka, busa, sjunga, dansa – vi ska leva resten av livet tillsammans och jag kan inte tänka mig en bättre och tryggare vän än henne.

Jag älskar dig lill-Fia

Mitt älskade lilla jag

 

12 kommentarer till “Lill-Fia

  1. Pingback: Skamfylld « Inspire Sofia Norgren

  2. eva

    jag ser den där fina lilla tjejen på bild, och samtidigt ser jag dig, din dotter och din mor i den. häftigt!! KRAM

  3. lena Albinsson

    Underbart, va du är härlig som delar med dig så mycket av dig själv. Jag har varit med om en liknande början på livet som dig i kuvös men man tänker nog inte på att det hänger med en i livet. Tack för din underbara blogg fina Sofia : )))

  4. Marie

    Buuhuuuuu.. snyft… det är som om du skriver om min lill-marie också…
    Vilken resa du gjort på några dagar.. En process som lever vidare i hela livet..
    Jag är glad att du delar med dig så innerligt.. Tack.

    Varm kram

  5. Pernilla

    Åh, det var stort & vackert att läsa! Tack för att du delar med dig! ♥ Skulle vara mysigt att någon dag få prata med dig, höra mer om detta, min födelse påminner om din … Kanske Lill Fia vill leka med Lill Pernilla *L*

    Må så gott!!
    Kramar om

  6. Helene

    Hej älskade Fia!
    Vilken underbar resa du varit med om, håller med de föregående, otroligt vackert skrivet!
    Bilden på lill-Fia är otroligt lik dina underbara barn!! Stor kram till dig ♥

  7. Lottis

    Fia, det var underbart att läsa din text om att hitta lill-Fia! Jag blev berörd! Det är fint att se lite om den inre sidan av dig! Jag hoppas du kikar in på min blogg ibland oxå 😉 Stor kram från Lotta

  8. Fia

    Tack snälla ni för att ni läser – det värmer mig!
    Kia, jag älskar dig med!
    Kram till er alla

  9. mia

    Otroligt fint och känslosamt skrivet Sofia, så rätt och självklart på något vis! du skriver så äkta, tack för att du delar med dig!
    Många kramar Mia

  10. Kia

    Vilket fantastiskt inlägg! Så härligt att du delar med dig..
    Du är, har alltid varit och kommer alltid att vara en fantastisk förebild för mig..
    Jag älskar dig!
    //Kia

  11. Åsa Landpers

    Fantastiskt! Jag sitter också här med tårar i ögonen. Tack för att du delar med dig!

  12. Nogge

    Oj va fint skrivet.. får tårar i ögonen.. vet hur det är att hitta lilla barnet i sig.
    Glad och lycklig för din skull att du kommit till denna stora insikt!!
    Love you!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *