Livets spel

2010-05-23

Igår spelade jag Transformationgame hos Erik & Ann-Marie Grind. Vi var fyra spelare som spelade heeeela dagen, för att vara exakt 9-22.30. För mig var dagen glädjefull, livlig, insiktsfull och väldigt djup. Det var en fantastisk upplevelse att få spela spelet på Nogge också. Fast varje speldeltagare är i sin egen process och spelar med sin egen målsättning så är det en oerhörd styrka att vi spelar 4 tillsammans, vi hjälper varandra att spegla vad som händer och ge varandra feedback.

Dagen var fylld med glädje och kärlek – det kändes oerhört tryggt att spela spelet. Så för mig kändes det skönt att våga öppna en stängd undangömd dörr i detta sällskap.

Spelet förde mig till en djup depression i livet. Den låg väl undangömd i mitt inre. Depressionen låg på det känslomässiga planet. När spelet stöttade mig att öppna denna stängda dörr och se vad som gömde sig bakom så blev det en otroligt djup och smärtsam upplevelse för mig. Sorg bara vällde upp och sköljde genom hela mig. Det var som en dammlucka som öppnades och det bara forsade fram.

Jag fick blockeringen : If I don´t understand it.I won´t accept it.

När jag sen fick spelkortet: Forgivness, med betydelsen att jag besitter gåvan att förlåta. Så hjälpte mina spelvänner mig att se att det kanske är något jag inte förlåtit mig själv för.

Och det var då det klickade för mig. Då brast dammen och allt vällde fram…

Minnena och dom undantryckta känslorna kom upp och tog tag i hela mig. Jag såg vad det kom ifrån.

För ungefär 16 år sedan gjorde jag en abort. Jag tog bort ett liv. Jag tog bort lilla Ida (hade hela tiden en känsla av att det var en flicka). På ett omedvetet känslomässigt plan har detta satt sig såå djupt och smärtsamt. Jag har precis som spelet så kärleksfullt visade mig, inte förlåtit mig själv. Jag kan inte heller förstå varför jag gjorde det. Och därför jag kan inte acceptera det. Så jag var helt fångade i en omedveten depression, en blockering i mina känslor.

Skuld, ångest, skam, svek vällde fram. Jag ser mig som ett monster. Jag har så mycket förakt och skuld mot mig själv. Jag är så jävla arg och besviken på mig själv. Jag kan verkligen inte förlåta det jag gjort.

Spelet visade mig att jag nu i mitt liv besitter en helt annan medvetenhet än jag hade då. Om det var nu vet jag att jag skulle valt annorlunda. Spelet visar mig också att jag behöver acceptera det som jag gjort. Men det betyder inte att jag gillar det jag gjort. Jag kan fortfarande tycka att min abort var ett otroligt fel val i mitt liv. Men jag gjorde det valet. Och det behöver jag lära mig att acceptera. Och när jag accepterar mig, så som jag är, så om jag var, så kan jag också förhoppningsvis gå in och förlåta mig själv så småningom.

Men inte just nu. Nu behöver jag sörja.

Tack Erik och alla som delade denna upplevelse med mig. Utan er hade jag inte kommit till den här smärtan och utan att känna den här smärtan kan jag inte läka.

Och jag vill bara avsluta med att säga att dagen var fylld med glädje och skratt. Fylld med framsteg för oss alla på alla plan. Och ni som känner en uppmaning från ert inre att göra en process med er själv i trygg och kärleksfull miljö – er rekommenderar jag med kärlek att spela spelet hos Erik och Ann-Marie Grind i Falun: mandalas.nu

Och spelet visar dig det du behöver se och är redo att se. Att min process blev så oerhörd smärtsam var att jag kände mig redo att möta smärtan och jag med min målsättning bad spelet om stöd att få den utveckling jag så väl önskar.

Namaste