Livrädd att stanna upp
Jag gillar att skrutta runt här hemma, är riktigt tillfreds med det faktiskt. Skulle jag aldrig trott om mig själv förr om åren när jag stressade runt i mina businesskläder med huvudet fullt med agendan och alla ”måsten”. Att vara hemma och vara nöjd var för mig så hotfullt att jag till och dömde människor som var det. Aldrig för mitt liv skulle jag vilja byta ut mitt ekorrhjul mot tystnaden och stillheten. Jag trodde det viktigaste uppgiften med livet var att hinna med så mycket som möjligt, skynda sig fram och vara extremt produktiv och duktig. Ju duktigare ju bättre.
Jag bespottade dagar hemma, jämrade mig över dagar jag var sjuk och släpade med barnen på alla möjliga aktiviteter bara för att jag var livrädd att stanna upp. Stanna upp = känna. Känna = smärta. Smärta = sorg, ensamhet, tomhet. Så jag jagade vidare efter det motsatta, glädje, aktivitet, vänskap… fyllde och fyllde.
Det gjorde ont att stanna upp i början, det måste jag medge. Det var skitläskigt! Jag var rädd, sorgsen och bitter. Jag led… till en början. Men jag slutade fly. Jag slutade jaga. Och nu har jag suttit här hemma ett par år och inser att jag har det så bra. Jag lever i kontakt med mig själv. Jag har funnit en mening, ett lugn och en inre frid inom mig som jag aldrig någonsin skulle kunna finna utanför. Det är här, inom jag har allt jag behöver. Allt jag behöver när jag öppnar dörren och besöker världen.
Det är lätt att dras med, in i samhällets stress och jäkt. Jag är privilegierad som fått möjligheten att vara hemma mycket med barnen, att jag fått förståndet att inse värdet med det, både för mig och hela familjen ♥
Snigelmamma + businesswoman är den lilla andliga (liv)lina jag önskar balansera på… typ!
Kram på er!
Strålande Sofia!
Jag hade ingen högre önskan då barnen var små.. undrade då jag var 19 år och hade fått Jenny: Är detta verkligen livet – upp kl 05 för att hinna med henne till dagmamma och ta mig 6 km till mitt jobb m busss och lång promenad. Lika då vi skulle hem. Dag ut och dag in och jag kände ekorrhjulet sååå tydligt och förstås dottern också. Barn nr två blev ngt bättre då jag valde att börja arbeta som dagmamma så jag kunde vara hemma. Helst av allt skulle jag i båda fallen varit hemma med barnen en längre tid. Så låt barnen njuta av tiden med dig och du förstås njuta av tiden med familjen då du är hemma. Underbart sätt att leda barnen in i det mer vuxna livet <3
Jag läser och känner igen mig jätte mycket. Så lustigt att man drivs av att ha saker att göra HELA tiden. Lediga dagar gav nästan ångest, vad tusan skulle man göra. Jo men städa, tvätta och handla fyller ju dagen någorlunda och då har man ju faktiskt varit rätt duktig och kanske lite värd att bara ta det lugnt och faktiskt göra det man känner för. Har kommit såå mycket längre idag och är nu mer värd det mesta 🙂 Har fortfarande en liten bit kvar till att helt vara i balans men är glad för dom insikter som jag har.
STOR KRAM
/JK