Love you!

2013-10-29

Jag är som alltid fylld efter yogan, älskar mina yogakvällarna och så tacksam för alla som kommer och är med, där med just sin speciella närvaro och personlighet. Jag måste erkänna att jag har blivit väldigt egoistisk i mitt val av det jag jobbar med och hur jag delar det med andra. Förr lyssnade jag in vad andra ville ha, anpassade mig och tillgodosåg andras önskningar. Vilket givetvis inte är något fel men jag gjorde det på bekostnad av vad jag ville, vad jag trodde på och min egen sanning. Jag ville behaga, vara till lags och under ytan bubblade i allafall något egoistiskt, jag ville få bekräftelse. Vara omtyckt. Älskad.

Det vill jag givetvis fortfarande, tror det är ett mänskligt behov att behöva älskas och få känna tillhörighet. Men nu högaktar jag mitt eget liv och mig själv så pass mycket att det går först. Jag finner ärligt talat ingen drivkraft i att rädda världen, det tänder ingen kreativitet och passion i mig. Det är för stort mål. Däremot finner jag mer och mer glädje och lust i att rädda mig själv. Jag vill vara med mig, jag vill umgås med mig och jag vill tillgodose mig. Och när jag fyller mina innersta behov i det jag gör  (yoga, Oneness, skrivande) och delar med andra så verkar det som att det är precis det andra önskar ta del av också. Jag delar något för mig själv, något som mitt inre längtar efter, något som gör mig passionerad och på något trollmagiskt vis verkar det vara precis det som många andra finner inom sig också… när jag delar det utifrån (snarare inifrån) mig själv.

Tänk om det är så att när vi går inom och möter oss själva i kärlek och gemenskap, följer vårt hjärta och passion så sker något vackert för andra. Vem vet, kanske räddar vi världen…

The only way to do great work is to love what you do.

Steve Jobs