Mammaliv
Att vara mamma är min största mission. Det allra viktigaste för mig. Det är ett mirakel med barn och det är ett mirakel att få vara mamma (förälder). Jag håller det så kärt att jag myntat begreppet Snigelmamma, en mamma som är långsam dvs tar sig tid. Just idag har det yttrat sig så att middagen blev på Ikea, efterrätten på Chill Box och sen la vi oss i soffan och såg på film.
Igår sa jag nej till en inbjudan om ett behjärtansvärt yogaevent eftersom jag hellre väljer familjen den dagen. Någon frågade mig om jag inte kunde tänka mig att ha yoga fler kvällar i veckan än de två klasser jag håller och det är så skönt att veta vad jag vill. Jag vill inte det, jag värdesätter kvällarna hemma, att finnas här för barnen eller följa med och se på när de gör sina aktiviteter.
Livet är här och nu. Tiden med barnen hemma är begränsad, och den går fort. Och den kommer inte igen. Snart så sitter vi här själva och de har begett sig ut i världen. Den dagen vill jag känna att jag gett dem det jag ville ge dem – tid och närvaro.
Kärleken är ett val, hörde jag en relationsterapeut säga. Det är ett verb, någonting man gör. Idag väljer jag mina barn – aktivt. Jag tränar mig var dag med att balansera mellan dem och mig. Jag gjorde inte det från början, i början prioriterade jag arbete, karriär och mina egna intressen högt. Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag gjort annorlunda, men då förstod jag inte bättre, men det gör jag tack och lov idag.
Tack för en varm och fin återkoppling. Jag tar till mig av allt du skrev. Tack.
För mig började det med en önskan att vara mer närvarande med barnen. Sedan tog jag en aktivt en intention, då jag myntade begreppet Snigelmamma för mig själv, för att påminna mig själv om vad min riktning och mål var.
Jag tror på lagen om attraktion, att det vi lever/sänder ut efter attraheras till oss av Universum (Gud, Källan, Livet… vad vi nu kallar livskraften). Så jag vet att jag med den önskan SANN och STARK i mitt hjärta attraherade möjligheten och gåvan att vara Snigelmamma. Jag manifesterade livet som Snigelmamma genom min intention och vilja.
Jag gör också många små, dagliga, vardagliga val för att fortsätta vara mer närvarande med dem. Tackar nej till inbjudningar, arbete, föreningar osv vad det nu kan vara. Jag fortsätter välja barnen och familjen – högt. Jag skulle kunna välja att jobba mer, jaga vidare, jäkta på, men jag släpper det tempot och nöjer mig med det jag har. Och kommer ihåg att vara tacksam över det jag har.
Och så lyssnar jag till dem som är äldre, som gått före. Har läst intervjuer med äldre människor om deras liv, vad de ångrat. Och de flesta verkar ha ångrat att de jobbat så mycket och varit för lite med sina nära och kära. Deras visdom ger mig motivation och drivkraft – jag tror att de har rätt.
Förslag på tips från mig: att vara ledig någon eftermiddag med dem efter skolan, ta ledigt en dag för att vara med dem i skolan, vara hemma ist för att träna själv om kvällen, dra ner på utgifterna och välja att jobba deltid, ge barnen en egendag (var för sig) emellanåt då de får dig, din tid och din uppmärksamhet alldeles för sig själv och dessutom får välja vad ni ska göra.
Önskar dig all lycka på vägen. Go for it!
Det vi ber om skall vi få.
Och avundsjuka är en bra drivkraft, den visar dig åt vilket håll du vill gå – vad du längtar efter. Och är det möjligt för mig så är det möjligt för dig 🙂
Med värme
Savita
Vad härligt det är att du kan välja så klokt. Barnens uppväxt är en begränsad tid, och jag är avundsjuk på dig som har fördelen att vara hemma så som du är. Min fundering är alltid, hur gör vi som måste jobba heltid för att den andre föräldern inte har inkomst för tillfället? Jag får så dåligt samvete när jag måste prioritera arbetet, vad har du för tips och råd? Livskarusellen går fort ibland hinner jag inget, allra minst kan jag välja bort jobbet. Jag vill också vara snigelmamma.
Vilken insikt.du fått Savita Sophia