Min helg
Jag dvalar (lullar) runt i något varande. Sinnet är inte helt nöjd, det bråkar en del och vill ha koll in i framtiden, planera, strukturera och lägga ut en färdplan. Jag ramlade tillbaka i gamla spår igen igår kväll när jag sjönk in i mitt skrivande och meditation. Jag släppte fram sinnet (egot) och huxflux så satt det och skrev upp mål och tillvägagångssätt. Jag hann ifatt. Jag såg vad som skedde. Stoppade pennan och vände in i hjärtat igen. Jag har ju lovat mig själv och livet (Gud, Universum, alltet) att vara kvar i hjärtat och ta emot det som kommer till mig. Jag har bestämt mig för att inte ha någon utstakad resrutt den närmaste tiden, kanske inte resten av livet, jag vill leva/resa lätt. Jag vill vara flexibel att stanna där jag känner för att stanna och göra avstickare när jag känner för det. Jag ser det som en resa med ett enda mål. Målet är detsamma. Jag vet att jag kommer dit. Det gör vi alla i min sanning. Men min stora fråga är om jag lyckas njuta av resan dit och är öppen för allt vackert som resan/livet vill visa mig eller om jag är fullt upptagen med att hålla karta, kompass och tidplan i mina händer så att jag missar att ta emot.
Så är det lite med vår semester också. Jag och barnen är lediga hela sommaren. Nogge gick på semester i fredags men han behöver jobba någon dag till i början på den här veckan. Och så har han påbörjat sin Fallskärmshopp-utbildning den här helgen, så han är borta hela dagarna, den här helgen och nästa och troligtvis åker de till Orsa och hoppar veckan efter…
Mitt sinne försöker dra sig tillbaka i gamla spår och bli sur och lättretlig över att han är så upptagen med allt detta, att dagarna går från ’vår’ ledighet. Men sanningen är att jag är inte där något längre, min kropp och min själ är i något annat, det njuter av dagar som går, dagar att fånga. I mitt inre vet jag att allt är som det ska, det här är gott för honom och det är gott för oss. Vi har det så mysigt ändå (förutom de stunder jag faller tillbaka). Den här sommaren är tom i kalendern, tom i planering. Den är som mitt liv i övrigt. Tomt med blanka dagar att fånga. Fångas av stunden och fångas av det som ges. Och de stunder som är tomma eller fyllda de upplever jag mer och mer som detsamma, de känns fina och varma i mitt inre. Mitt inre lullar och ler. Även om jag inte är en fallskärmshoppar-själ så känner jag mig ändå som en, lite manyana liksom. Det blir som det blir. Det är som det är. Och allt är egentligen väldigt bra, precis här och nu.
Underbar reflektion som stämmer in på vår familjs semester.. Närvaro här och nu… Andas in varje morgon med yoga, meditation. Renar systemet med Ayurvedisk oljemassage samt frukt och grönt, plockar sommarbuketter av våra svenska örter som avnjuts till dagens veg måltider… och ser fram emot ytterligare kurer när det ”känns rätt”.. Var dag bara ÄR.. utan karta och kompass och känns mer Lev-Ande..
Kärlek Maritha