Min lögn

2010-10-19

Kvällen har kommit, jag sitter i sängen med min dator. Idag har det varit en stor dag för mig. Vilket jag inte hade en aning om när jag vaknade i morse.

Jag tror jag har storstädat i mitt inre. Jag har lyft på gamla mattor och funnit skräpet. Jag har skurat och fejjat ut gammalt skräp och kastat ut det på gården. Jag har fångat upp ilska, sorg, hopplöshet, lögner och synat dom i ljuset. Det var så svårt att se, det liksom bländade mig så att tårarna vällde fram. Jag fann ingen hejd. Tårarna bara rann som en stor stark flod ur mig.

Nu sitter jag här och känner mig tom. Tömd. Utmattad och samtidigt lugn. Det var smärtsamt i stunden. Men smärtan kom också med en insikt. Att den jag ljugit för var mig själv. Och löftet jag gett mig själv att alltid vara sann blev med en gång skrämmande och obekväm. För nu när jag ser att jag svikit mig själv, så har jag ett val att göra. Och jag ber till mitt inre sanna jag att det löftet skall vara till mitt eget bästa. Att jag nu skall vara mogen att sätta mig själv främst och välja det som är bra för mig.

Jag älskar mig själv.