Min lycka

2014-09-06

Tjejerna är inne och förbereder det som blivit det traditionsenliga lördagsbaket, grabbarna är i Leksand på hockey och jag är ute denna höstkväll och klipper gräset. Och där gnider jag runt med gräsklipparen fullt leende med insikten hur lyckligt lottad jag är. Så otroligt lycklig!

Och det slår mig att jag skulle aldrig kunnat se, det jag ser nu, som lycka för 5 år sedan. Då hade jag en oerhört fast och bestämd åsikt över hur t ex en lördag skulle tillbringas för vara ”lyckad”. Och inte ingick det ihophastad snabbmat, hockey, gräsklippning i den föreställningen, inte heller något kvällsbak, sådant gjorde man minsann på dagen, om det nu i värsta fall måste ske. Jag var bestämd. Och otroligt oflexibel.

Jag var så tråkig där i min bild av livet. Det var inte mycket som platsade som lyckat, även om jag alltid haft lätt till positiv attityd och glädje, så var jag full av inre kritik och förutbestämda åsikter.

Nu tackar jag, för att jag var så då, för annars hade jag inte kunnat vara medveten om skillnaden som är nu. Jag är lyckligt lottad för att jag har fått förmågan att se lyckan i det lilla, till synes tråkiga, som gräsklippning en lördagskväll. Förr fann jag lyckan i få händelser, nu bubblar lyckan över det mesta. Förr sökte jag lyckan i det stora, nu finner jag lyckan i det lilla.