Min rädsla
Världen darrar, och jag är rädd. Så himla rädd. Det jag räds kryper liksom närmare, inpå. Rädslan har följt mig sedan jag var barn. I tider som dessa så känner jag henne, den lilla känsliga och rädda flickan inom mig och jag frågar mig hur ska jag möta mina barn i detta – vara mamma och vuxen när jag själv bara vill krypa upp i en famn som säger mig att allt ska bli bra.
Jag vet inte hur jag ska möta barnen på bästa sätt. Men jag förstår att ärlighet kommer längst, trots att man hellre vill ge ett pokerfejs. Erkänna att jag är rädd.
Jag vet inte hur jag påverkar världsfreden i stort men jag vet att jag kan söka skapa den i smått. Jag kan söka fred idag med det liv jag lever, min skapare, min kropp, mina tankar, mina känslor (och även rädslan). När jag uppbringar fred inom mig kan jag låta den expandera till mina nära, sluta fred inom mig med deras liv, deras val, handlingar, kroppar, tankar och känslor (och rädslor).
Jag tänker att så länge jag inte kan uppnå fred inom mig själv och min lilla sfär i universum hur kan jag då kräva fred ifrån andra.
Och rädslan, den borde väl vara motsatsen till livet tänker jag. För är det något den gör med mig så är det att undanhålla mig livet. Min rädslan förtar mig från kraften att leva. Ansvaret för min rädsla kan jag skylla på mycket annat (globaluppvärmning, krig, cancer mm) men det vore en lögn. Det vore samma sak som att frånsäga mig ansvaret från att leva idag. Livet är en gåva, jag har inte skapat det, jag har fått det, men att leva det – det är upp till mig. Och jag har val, leva i kärlek eller rädsla, leva i konflikt eller frid.
Just ikväll börjar jag med att ge rädslan min kärlek. För det är så jag tror jag skapar fred – inom mig. Och det är inom jag tror allt börjar.
Hej vännen!
Jag förstår mycket väl din rädsla, den har gripit tag i mig också i kortare stunder den senaste veckan (kopplat till terrorattentaten ute i världen – det är svårt att värja sig). Den oro jag känner försöker jag att hantera genom att ge mig själv och omvärlde (även dem vi kallar fienden) mycket ljus och kärlek. Tror starkt på att möta det svåra med ljus och kärlek och vi är många som gör det. Känns som att du också har den inställningen.
I sommras gjorde jag en meditation där jag fick möjlighet att se/förklarar ”fiendens” hemska handlingar. Det är svårt att beskriva men skickar sedan dess ljus och kärlek till
dem så ofta jag kan ensam eller tillsammans med andra. Allt som händer har en mening och vill berätta något för oss som vi behöver lära oss och det är ibland extra svårt. Önskar dig mycket ljus och kärlek i ditt liv!
Namaste