Mina men

2014-01-05

Det s(n)urrar mycket i huvudet nu. Det är inspirationsflödet som dundrar på, förstår att jag måste prioritera tid för utlopp också… men, tänkte jag skriva. Det dyker upp ett men, hela tiden. Jag visar mig själv alla mina undanflykter från att leva det liv jag vill leva. Så himla less på dem, alla mina men… men de är här så jag låter dem stanna och tränar mig på att ta tillvara dem som de är. Vill lära mig att acceptera mina men också, se dem, se vad för känsla som står och gömmer sig där bakom – mina men.

Jag har respekt för livsflödet. Det ska inte kuvas eller kvävas av rädslor (det jag fann bakom mina men), det behöver flöda fritt. Läser just nu boken Döden gav mig livet av Anita Moorjani om hennes Nära döden upplevelse och hur hon efter den tillfrisknade som genom ett mirakel från cancern hon kämpat mot och som tog hennes liv… Nu vet hon att hon är tillbaka för att leva livet utan rädslor. Och tänk, det tror jag är meningen för oss alla.

Men men, nu känner jag mig trött och ska gå och sova…