My lifestyle
Jag älskar min livsstil ♡
Hela min tillvaro har skiftat om de senaste 5 åren (sedan jag gjorde valet att styra om kursen), från arbetsstress, långa dagar, många åtaganden, ta-hand-om-hemmet-stress, duktig-mamma-stress, tacka-ja-till-det-mesta-stress, synas, finnas, vara till lags, vara glad, vara där för andra… gränslös och rotlös kände jag mig. Fladdrade som ett löv i vinden men lurade mig själv (och säkert många andra) att ha koll, att jag vara stark, att jag var duktig, att jag var rotad.
Jag har behövt verktyg, yogan, Oneness, meditation, souldance, behövt se inåt på mig själv, gömd där i garderoben, livrädd att komma ut och visa mig som jag är. Helt övertygad om att ingen älskar mig för den jag är. Inse att jag inte älskade mig för den jag var. Jag kunde inte stanna vid spegeln och älska det jag mötte utan att ha presterat, varit duktig, utan att klappa mig själv på axeln. Genom min inre resa och de verktyg som har givits mig har jag funnit modet att stanna upp och bara vara. Utan prestation. Mod att tacka nej. Vågat avboka åtaganden. Vara hemma.. utan att städa, baka, laga, fixa, sy, pyssla. Vara hemma… utan att gripas av panik och fly iväg för att det smärtar att sitta still och bara vara. Vara hemma… och sudda ut titeln på visitkortet, med rädsla för ekonomin, blekna i kom-ihåg-mig-jag-finns-faktiskt-statusen. Vara hemma, för att jag vill vara hemma, för att vara hemma med de mina och framför allt mig själv är det jag behöver(behövde) och önskar.
Och är det något jag förstått så är det att jag inte har förmågan att ändra mig själv, inte ett dugg. Min förändring och min livsstil har kommit ifrån att jag 1: stannat (alltså slutat fly) 2: kapitulerat (helt inför min egen förmåga) 3: bett om hjälp (bett till Gud).
Jag vill ändra min kosthållning, jag ser min oförmåga. Jag ber till Gud om hjälp.
Jag vill förändra min stress, jag ser min oförmåga. Jag ber till Gud om hjälp.
Jag vill skriva mina texter, jag ser min oförmåga. Jag ber till Gud om hjälp.
Jag vill ge min familj nyttigare mat, jag ser min oförmåga. Jag ber till Gud om hjälp.
Det kanske verkar bekvämt och lat att göra så här. Jag ser det som att be till Gud är att be till mitt eget högre jag, det som står över medvetenheten i mig och i framför allt det inom mig som jag omedveten om. Att jag ger vika inför ’jaget’ (sinnet) i förståelse att det enda som någonsin hindrat mig, stoppat mig, gömt mig, slagit mig, tryckt ner mig är mitt eget stora ego. Jag är den som hindrar mig själv. Alltså kan jag omöjligtvis hjälpa mig själv. Jag behöver lägga mig själv i händer på något större och allsmäktigare. Det är där jag vilar, många gånger i bönen – ske din vilja. För vem är jag att veta vad som behöver ändras och läkas, jag vilar i tilliten att livet (Gud, källan, universum, själen) vill mig allt väl och allt är omhändertaget. Att allt är bra. Och det är just nu, här i vilan, i nuet – förändringen sker…
Idag vilar jag i tacksamhet till min hälsosamma kost, snigelmammedagar, yogapassion, skrivarlust, kärleksfullt förhållande och till tacksamhet att barnen funnit glädje och kreativitet till näringsrika smootisar och mycket mycket mer …
Prayer helps strengthen your connection to your higher self, Spirit, and God consciousness around you.
Your prayers are always heard ♥
Fantastiskt Sofia! Det är härligt att höra att det faktiskt går att få sina drömmar och önskningar att gå i uppfyllelse. Tack för att du delar och inspirerar. Kramar