Nerlusat samvete

Jag balanserar vidare mellan mitt lugna närvarande jag som helt fullkomligt struntar i om det är hembakta lussebullar till jul och en äkta gran som kommer stå över julklapparna, för det viktigaste är att vi har vårt trygga fina hem att fira julen i, att alla i familjen är friska och vi firar julen tillsammans…

… och så ibland kommer den andra delen i mig till liv, den som jagar upp sig över att julen minsann borde vara på ett visst vis och att jag kommer jagas med ett nerlusat samvete om jag inte bakar perfekta cupcakes till Oscars födelsedag på söndag, lackar och rimmar på julklapparna och minsann går på julottan.

Jag vet vem av dessa röster som är min, jag vet givetvis vilken väg som är den enda sanna – däremot har jag inte lyckats lista ut hur jag får tyst på den andra – borde kanske koka ett gäng knäck och proppa henne full.

 

3 kommentarer till “Nerlusat samvete

  1. Jennifer

    Jag känner också väldigt väl igen mig i det du skriver. Tänk hur man är, man vill så gärna ha det så där super duper mysigt så man håller på att stressa upp sig fullständigt, det är ju ganska galet :)! Jag önskar att ni får en riktigt fridfull jul utan en massa krav på ”hur det ska vara”. Kram <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *