Nu händer det!
Smyger runt som Anna Skipper och slänger ner skräp i soporna. Bäst att skynda medans familjen är borta, så de inte gnatar om att äta upp det istället för att slänga det. Sockerkällor som snacks, godis, kakor åker ut. De får inträde igen på lördag, och bara lördag. Sneglar mot frysen, frestad att slänga glassen också. Men, den ligger kanske bra gömd där den är.
Familjen lämnar jag i övrigt ifred, de får äta som de gör, som det bör. Förutom då att sockret minskas för barnen och godis får vara där det hör hemma, på lördagar, och inte som den senaste tiden när det smugit sig fram lite varstans.
För min egen del blir det väl inte mycket skillnad, jag har ändrat så mycket av min kost de senaste åren men jag har inte varit 100 % disciplinerad även fast jag vet hur fantastiskt bra jag mår när jag är det. Jag är lat och har inte lust att kämpa. Och vet att när konflikten är i gång i sinnet så tar jag mig ingenstans, jag stampar mig svettig och utmattad på samma fläck. Så just därför har jag bett om att få inspiration. Jag har bett om att förändringen som jag vill ska ske, ska få ske lätt och ansträningslöst. Istället för att kämpa med att ta bort sockret i mitt liv har jag bett om att det försvinner lätt, snabbt och smidigt. Tadaaaaa, borta!!! Och samma sak med kaffet. Istället för att lida när kaffet sinar så har jag bett om att sluta att tycka om det, bett om en naturlig vilja att välja annat, allra helst massa vanligt vatten eller bara kokat silverthé – ála naturell.
Jag följer inte boken (10 år yngre på 10 veckor) till punkt och pricka. Min drivkraft är inte att se ut som 31 år, nej nej! Min drivkraft är att vara ren, sund, vital och strålande. Jag vill vara en glad och harmonisk mamma som har energi till lek. Jag vill skratta mycket varje dag. Och jag vill givetvis känna mig snygg! Och det vet jag att jag gör så fort jag tar bort sockret, brödet (…och kanske även kaffet) helt ur mitt liv. Jag vill känna mig levande, sprakande ut i varje cell och in i minsta rynka. Jag vill leva! Jag vet vilken mat som är fullproppad med livsenergi, den kommer jag att äta!
Imorse vaknade jag upp och kände livskraften pulsera i hela mig. Plötsligt händer det. Nu händer det, skrek hela kroppen. Yahoooo, nu skiftar det om, några dagar efter vårdagjämning så strålar solenergin även inom mig. Jag känner det och jag vill bara ha mer… Jag nog får jag mer, mer än det jag bett om, ansträningslöst och lätt är inte orden, det känns mer som fyrverkeri och framåtanda från djupet av mitt innersta. Hela systemet är för en gångs skull cynkat i samma ton, vibration.
Jag kan inte mer än tacka och buga för det som ges till mig. Även om jag vet att det sker varje dag, så slutar jag nog aldrig att förundras om att det alltid blir som vi önskar. Vi får det vi ber om.
Hm, skulle kanske be om ett viktras utan ansträngning? Den kampen vill jag inte ta i längre. Jag har ändå insett att ju mer jag kämpar desto mindre rör sig vågen………….. neråt 🙁